Månadsarkiv: september 2013

Smärtor

Har haft en ganska bra dag smärtmässigt. Foten har såklart gjort svinont hela dan och har känt många smärtor där de e som knivar som förs in i benet. Sedan skruvar någon lite på kniven. Sen dras den ut och stoppas in helt random igen. Så jävla ont.

Men har fått äta morfin idag (som alla andra dagar) och smärtan för bröstbenet har ialf hållt sig på en helt ok nivå… Tills nyss. Smärtan stegrade och de finns inget man kan göra för att lindra smärtan förutom att be om ny medicin. Nu fick jag dosen rakt i blodet vilket va bra, för då försvinner smärtan fortare än om man skulle tagit ett piller.
Verkligen upp och ner dagar! Aj :( Humöret de varierar också, har ingen aning om vilket humör man är på från dag till dag. Tårarna de faller också… Ingen lätt resa det här… :/
Hoppas såå att de blir en lugnare dag med mindre smärtor imorgon…

Nytt hjärta!

Transplanterad och har nu ett starkt hjärta!!wpid-20130917_073418.jpgSliten tjej!

Vaknade upp efter transplantationen och var vääldigt hög, alla var bäst och jag älskade alla i rummet. Var tydligen väldigt tydlig med detta… ^^
De första jag hade sagt var: Mamma, lever jag eller är det en dröm? Hon hade då svarat: Du lever och det är verkligheten. Då hade jag sagt: Puh, å de e tyst!
Värsta hade ju faktiskt varit om jag vaknade upp och maskinen och klockorna var kvar. Usch! Sicken besvikelse. Så var inte övertygad direkt om att de var sant det ja vaknade upp till! Men det vaar det! 😀

Sen dagarna som följde hade jag väldigt hög feber och var supervarm, sen kall, svettig och blöt. Så byta kläder fick jag hjälp att göra många gånger. Uusch mådde så dåligt. Tur att man har mediciner så att man e lite borta i alla fall.. Ibland undrade jag varför ska jag vara tvungen att vara vaken till detta smärtsamma nuet.. Kan man inte söva mig lite mer. Men jag förstår ju att de såklart vill aktivera mig mm så man kommer igång.
Sen de första två dagarna låg jag i samma rum med en kvinna som harklade sig hela nätterna långa, två nätter i rad.. Går inte att sova till sådana höga harklingar. Sen skulle hon hela tiden resa sig upp ur sängen eller sätta sig upp så personalen hade fullt upp med henne. Personen ifråga hade det säkert väldigt jobbigt men jag kunde absolut inte sova på två nätter, definitivt inte på dagarna.  Var helt slut efter att ha fått så lite sömn som jag då fick. Inte ens öronproppar hjälpte.
Fick komma till transplantationsavdelningen ganska tidigt, efter bara 3 dagar på intensiven. När jag väl kom dit för kvällen så fick jag väldigt hög feber och blodtrycksfall, så de var bara dags att ta sig tillbaka till THIVA igen. Men jag har ganska trevligt där med all personal som jag nu känner! Så hade ändå ganska trevligt trots alla hemska smärtor. Tog lite mer röntgenbilder, oändligt många prover..
Slangar överaallt!!! Slangar till alla mediciner, en urinkateter, EKG, dränageslangar, pacemakern mm..
Så fick smått panik nästan varannan timme av att jag satt fast… Lite knäppt för jag var ju av med de värsta slangarna.. Men de finns där i bakhuvudet nånstans hur jobbigt och hemskt det var förra gången. Tror de var därför jag fick sådan panik. Den paniken var ändå ingenting i jämförelse med hur hemsk panik jag hade första gången jag låg på THIVA. Men det är riktigt jobbigt att ha sådan panik och inte veta vad man ska ta sig till. Man kan ju inte gå därifrån utan måste handskas med paniken liggandes i en säng med slangar och sladdar överallt. Man kan knappt röra sig för allt gör ont. Sen får man ont i ryggen av att man ligger så länge. Usch! Tur att jag inte stannade på THIVA så länge denna gången!

Så småningom fick jag åka tillbaka till Transplantationsavdelningen. Så här har jag varit i några dar nu och det går riktigt bra. Tränar varje dag. Träningen för nu innebär att gå så många varv jag orkar runt avdelningen varje dag samt ett rörelseprogram för bröstkorgen. Gör otroligt ont allting men det är ju så det är i början helt enkelt… Det är ju inte alls konstigt.. Kan tänka mig att jag borde vara van vid denna smärtan men de blir man nog aldrig…

Det kommer hit folk från THIVA och hälsar på kontinuerligt! Så mysigt! Dom e så fina och underbara så har ingenting emot lite besök. Jag vet att ni läser detta 😉 Bäst e ni, helt fantastiska… Förstår inte att ni orkar dag och natt med allt kaos och ändå ha kvar gnistan och orka lägga ner så mycket energi på patienten som ni gör. Så kärleksfulla! Bäst e ni, listan skulle bli lång om jag skulle skriva alla era namn här ^^

Så kram från en trött tjej med mycket smärtor som är otroligt lycklig och tacksam för mitt nya starka hjärta!

Samtalet..

wpid-IMG-20130917-WA0001.jpgJag hade slutat tro på att de skulle ringa.. Jag hade slutat tro på att samtalet någonsin skulle ske… Att min väska jag packat bara skulle stå och bli dammigare för varje vecka som gick.. Men, där hade jag fel!
Kl4:15 ringer telefonen, det är inte dolt nr. Får en knepig känsla och undrar vem som ringer och stör mig mitt i natten. Hon ringer och berättar att de har fått mitt hjärta, de e din tur nu Sofia! Jag får totalpanik och kan först inte förstå att de e sant. Jag tänker att nä nu e detta en dröm. Så hon berättar att hon kommer ringa upp igen för att försäkra mig om att det kommer att hända och för att ordna med transport.
Så jag sätter mig upp i sängen, gnuggar mig i ögonen, orkar inte gå in till mamma och pappa där dom ligger i sängen vägg i vägg med mig. Så jag ringer mamma och de enda jag kan få fram e att mamma, de har mitt hjärta, de e min tur…
Men de blev fart på oss, jag fick totalpanik. Mitt egna lilla hjärta slog ut maskinen… Så hjärtmaskinen jag drar runt på började pipa och visa ett flertal olika felkoder, så jag försökte lugna ner mig själv men mitt i allt så var jag ju samtidigt tvungen att skynda mig. Så kaos var de helt enkelt.
De man kan göra när den piper är att: 1 dricka mer vätska, 2 kolla så att någon slang inte e böjd, 3 kolla så att batterierna funkar 4, kolla så att man har en backup med batteriter, mm… Men maskinen visade de flesta koderna…
Men jag lugnade väl ner mig något och vi kom in till sjukhuset. Väl där så fick vi vänta ett flertal timmar så, sååå bråttom verkar de inte ha varit. Men vi har ju hört historierna om att man knappt hinner komma in och sen så ligger man direkt på operationsbordet.
Den tiden jag fick på mig att fundera gjorde de inte någonting lättare eller bättre.. Blev bara ännu oroligare och räddare..
Men vi gjorde alla undersökningar i tur och ordning. En del röntgenplåtar på överkroppen blev det allt. Sen va de dusch med en descutan svamp (de används i samband med operation) Då blev mitt hår och kroppen om möjligt ännu torrare än de vart på länge… Suger ut all fukt jag kämpat med att få in i mitt hår efter den torra sjukhusvistelsen..
Men helt plötsligt var de dags. De var äntligen min tur att få leva igen, få en ny chans!!

Helt insane, men jag kände ändå att nu e de dags, jag har fått nog av livet med pumpen.. Så jag hoppade på tåget..

En sista bild på mig och den jäävla pumpen!

wpid-IMG-20130917-WA0002.jpg

Tisdag

image

Varit en lång helg med lite olika aktiviteter. Sprutor har jag nu tagit varje dag.. Hoppas att jag slipper snart! Inte gjort jättemkt de senaste dagarna, har mest vilat. Men det är skönt de med! Ätit supergo mat har jag också. Pappas goa fisksoppa va de i lördags och en riktig räkmacka på söndagen. De e fint! Uppskattar verkligen maten när man legat så mycket på sjukhus. Härligt att vara hemma.
Får se vad som händer nu i veckan, har inget inplanerat direkt…. Får väl sätta igång med att måla lite också i dagarna.. :)

Flashback

hjärta
Det finns en tråd om mig på flashback. Det är ett forum och är en av Sveriges mest välbesökta sajter. Där har de skrivit om mig och dagen då jag fick ett hjärtstopp. Det var någon i familjen som hittade tråden om mig och direkt när jag såg den så kände jag att den skulle jag vilja svara på när jag orkar. Nu orkar jag..

Ni kan läsa tråden här: https://www.flashback.org/t2111392

Fortsätt läsa Flashback

Troll!

image

Tjo, är ett troll idag! 90% av mig ville stanna hemma idag, 10% ville träna… De 10% vann.. Så nu sitter jag i bilen, lite försenad påväg till träningen.
Tänker och försöker intala mig att det är jobbigt nu men det kommer hjälpa mig sen! Tycker iof det är skönt att träna när jag väl kommer dit så vi får hoppas att de är så idag med.. :/ Haft några dåliga dagar nu så vi får hoppas att de blir bättre snart…

52 dagar.

sofiamongo
Jahopp, så idag har varit en ganska go dag! Den började dock med att jag inte kunde komma upp ur sängen haha… Så trött, hade en ganska värdelös natt.. Men så e de ibland helt enkelt… Mycket att smälta, konstant.
Har varit på läkarbesök idag, kollat upp varför jag blir så andfådd när jag bara går korta sträckor eller böjer mig ner. Han lyssnade på mina lungor när jag andades och även hjärtat men trodde inte att det var felet. Så jag ska prova att ta vätskedrivande tabletter nu ett tag framöver och se om jag går ner till min normalvikt. Tog även lite prover och ekg, som vanligt helt enkelt. Fick tyvärr veta att mitt pk värde nu är 2,4 vilket betyder att jag måste ta dom jävla sprutorna igen.. I en heeel vecka :(
Fortsätt läsa 52 dagar.

Äntligen hjälp!

wpid-IMG_20130720_185852.jpg
Idag har vi varit iväg jag och brorsan. Vi åkte först till smärtenheten på Östra sjukhuset för att kolla upp smärtorna i min fot och få hjälp med olika mediciner och behandlingar.  Kändes skönt att äntligen få komma dit. Hon berättade att jag redan har fått rätt medicinsk behandling. De mediciner jag haft är de man brukar börja med. Så det känns skönt att vi iallafall har börjat med någon slags behandling.
Hon sa också att oftast brukar man återfå känsel och även funktionen men att de tar väldigt låång tid..Hon trodde inte att nerverna gått av utan att de var i kläm, de kändes också ganska hoppfullt. Kändes skönt för hon verkade verkligen förstå vad det är för smärtor jag går runt med konstant.
Fortsätt läsa Äntligen hjälp!

Måndag.

Ja, så idag va brorsans första arbetsdag med mig… Han löste både go frukost (gröt och ägg) och även lunch som var spenatsoppa. Helt sinnes bra dehär ju! Känns riktigt bra. Han är helt slut efter en hel arbetsdag med mig.. Inte haha.. Men ja, de känns gött att det funkar helt enkelt!
Fått duscha idag, de va gött. Blev en extra lång dusch idag.. Hehe.. Känns skönt att vara lite fräsch igen.

Jag och Matilda
Jag och Matilda

Fortsätt läsa Måndag.

Finbesök!

image

image

Efter en vecka med ganska dåliga dagar så har det här varit en bra dag! Jätteskönt! Kollade på de lilla som e kvar av de kläder jag hade när jag fick mitt hjärtstopp… Ganska jobbigt att se hur panikartat det måste varit så som de har klippt upp mina byxor… Kommer lägga upp bilder så småningom. Det är väldigt blandade känslor, känns mest jobbigt.. E samtidigt tacksam för att de har gått som de har.. Knepigt… Men orkade inte riktigt gräva mig ner i det idag, så försökte koppla bort det.. Tänka på lite mer positiva saker, som att jag skulle få lite kompisar hit idag!

Här ovanför e en go bild på dem och en med mig, så härligt att de vill komma hit och underhålla mig lite! De va så mysigt att få träffa dom igen! Så goa e dom! Vi hade riktigt trevligt och de berättade om lite allt möjligt.. De har börjat chalmers igen (som jag skulle ha gjort om ja inte hade gått igenom detta) så de va kul att få höra hur det går för dom. Jätteskönt att koppla bort lite.
Får verkligen ny energi av att ha dem här. Först skulle vi bara fika ihop men tillslut blev de fika, pizza till middag och sen lite te. Så en riktig heldag, men de va bara gött! Så ja, en gla tjej e jag ida!
Råkade dock skrämma slag på allihopa… Hade glömt koppla in hjärtmaskinen på ström så den tog bara av batterierna.. Vilket resulterar i att det bara är 30 min kvar på batteritiden. Maskinen piper som om de vore ett brandlarm, vi drar fram lappen med felkoder hittar felet och byter ut batterierna så fort som möjligt. Då slutar den äntligen… Så det är ett sätt att skrämma sina kompisar… Det som var skönt var att i situationen så var jag ganska lugn, så det känns bra att man vet att jag kan lösa sådana situationer istället för att få totalpanik.

Nu e de nog dags för sängen! Godnatt!