Stark dag…


image

Igår var en stark dag. Mäktigt att ännu en gång få träffa kvinnan som räddade livet på mig. Kvinnan som satte igång med hjärt och lungräddning direkt när hon såg mig liggandes på marken på centralstationen en onsdag. Det var hon som gjorde att jag överlevde ett hjärtstopp som skedde utanför sjukhuset.

Det är hon som är början av följden där rätt beslut har tagits längs hela vägen. Kvinnan som heter Kerstin Dudas hon är en av alla mina hjältar, en väldigt speciell hjälte!!!

Det är mäktigt! Bestämde mig för att jag ville ge något som jag gjort själv. Vi har setts en gång tidigare då jag var väldigt svag med hjärtpumpen. Så att kunna visa upp mig nu när jag känner mig ganska pigg med vanliga kläder och lite smink känns väldigt härligt!
Bestämde mig för att ge henne den lilla rosa elefanten som jag har virkat, där den ljusblåa lappen på ryggen är en symbol för alla mina operationer och att de har lagat mig. Hon hade tagit med sig ett smycke med en liten fyrklöver på och ett jättefint budskap, ”Live well, laugh often, love much”
Så fantastiskt att träffas. Jag, mamma, pappa och Kerstin pratade igenom det som hänt och mina tårar föll ner från mina kinder. Men jag vet att det är viktigt att bearbeta och att tårarna får falla… Men det är tungt!
Det jag känner är väldigt jobbigt nu är att folk verkar tro att jag nu är frisk och mår bra. Att en hjärttransplantation gör att allt blir bra. Tyvärr är det inte så, det är så mycket som jag minns som har varit jobbigt, så mycket ångest så många jobbiga stunder…. Jag är inte så stark nu men jag kämpar och försöker att se framåt. Försöker att inte titta tillbaka, försöker fortsätta med att leva nu i nuet, leva som jag gjorde innan allt det här…. Men det är kämpigt varje dag och jag mår långtifrån bra. Det är nu när allt börjar kännas stabilt som allt kommer över mig på samma gång…

Men jag är så glad att vi har fått kontakt och att vi kan prata om det. Kerstin är en helt fantastisk kvinna som har räddat mitt liv. Hon har gjort så att läkarna hade en chans att hjälpa mig och det är jag för evigt så tacksam över! Starkt möte men det är det alltid när vi ses!
När Kerstin hade gått så var jag helt omtumlad, det var jag i flera dagar efteråt. Vi kommer att ses igen det vet jag! Detta är bara början!


19 svar till “Stark dag…”

  1. Du hade sekunderna på sin din och rätt personer precis bredvid dig. Fantastiskt! Vilken tur att ni har fått träffa varandra. Många kramar.

  2. Jag tror att det är som du sa, att det är viktigt att gå igenom alla de här jobbiga känslorna. 🙁 Som du skriver är det en process, nu när kroppen är hel måste känslorna bli hela också. Du är så stark som bara kämpar på! <3

    • Hejsan Loj, jaa de e ju tyvärr viktigt. Men ibland så orkar man bara inte… Så de e tur att de kommer ut lite då och då 🙂 Tack!! <3

  3. Hejsan! Jag hittade din blog för ett tag sedan och har följt dig ett tag. Och jag är riktigt imponerad av både dig och den svenska vården!

    Men jag fick en tanke nu när har läste detta inlägg. Har du sett på svenska hjältar? Tänker att du kanske kunde vara med där med hon som hjälpte dig.

    • Hejsan Jessika, åh tack och jag är också imponerad av vården! Jaa, svenska hjältar. Nu när jag var klar och fick komma hem från sjukhuset så hade vi tänkt nominera henne till flera olika bland annat svenska hjältar.. Men det var försent så vi får nominera henne nästa år helt enkelt!! 🙂 Kram

  4. Måste ha varit en mäktig och stark känsla att träffas. Oavsett vad som händer kommer ni alltid ha något extra mellan er. Båda hade turen att vara på samma ställe samtidigt . Håll ut, har du försökt ta kontakt med några andra transplanterade för att få lite råd och att ha någon att ”bolla” med, någon som förstår vad du gått gått igenom. Tårar är styrka!! Kram Ulrika

    • Hejsan Ulrika, visst är det mäktigt, kommer nog alltid att vara! Jaa jag har lite kontakt med andra också vilket är väldigt skönt, kan få mycket stöd av varandra! Kraaam

  5. Hej! Du har en fantastisk historia att berätta, vilken kämpe du är!! Har följt bloggen sen en vän till dig lagt en länk på fb… och det märkliga var att när jag började läsa texten om när du fick ditt hjärtstopp, så kände jag att ”just den här berättelsen har jag hört, men från någon annan”… från vem? Jo, Kerstin Dudas. Var på utbildning på jobbet (undersköterska på Östra) i början av april i år, där Kerstin föreläste. Hon berättade om händelsen när hon för några veckor sedan (då) hade gjort HLR på en ung tjej som hade fallit ihop på Centralen. Väldigt gripande när hon berättade. Detta var något som satte spår i mig och som jag tänkte på rätt ofta… och nu ska du veta hur fantastiskt det är att följa din blogg och höra hur bra det har gått för dig! 🙂
    Jag förstår vad du menar med den hemska känslan att folk tror att du är frisk nu. Det kommer säkert hjälpa att du skrivit det här, annars tror jag inte det är fel att säga det till dem (om man orkar!) Styrkekramar till dig!!!

    • Hejsan Olivia! Vad knepig känsla, världen är så himla liten! Kerstin är helt fantastisk. Va roligt att du tycker det och det känns så skönt att jag kan skriva om de nu och att det har gått så bra som det gjort! Jag hoppas att det hjälper lite att skriva ner det. Svårt att få folk att förstå. Men jag försöker förklara för min omgivning att processen bara börjat. Jag kämpar inte för mitt liv längre och de är nu jag kan ta hand om mig själv och hinna bearbeta allt. Så tack!!
      Kram till dig med!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *