Månadsarkiv: februari 2015

Dags att stå på egna ben

lånad bild
Tjo,
Igår lyckades jag cykla 1,5 mil på 30 minuter! Nu är det bara att träna benen så jag orkar cykla med mer motstånd. Jag ska erkänna att jag tyckte det var ganska tråkigt att använda motionscykeln till konditionsträning till en början. Men ju mer jag började kolla på sträcka, tiden och motstånd på cykeln så blev jag triggad att bli bättre. Jag sätter upp ett mål precis innan jag börjar cykla, sen fokuserar jag på siffrorna så går det fortare. Sen varierar jag även mellan intervall och distans beroende på dagsform. ^^

Men igår var absolut sista gången på sjukgymnastiken på Sahlgrenska. Jag är lite förvånad över hur jag känner mig nu när jag har slutat. Det känns så konstigt för det har varit min trygga plats att träna på, jag kände alla och det har varit en del av mitt liv ganska länge nu. Det har känts skönt att veta att om något händer med hjärtat så finns det personal som kan hjälpa mig. Jag är helt klart yngst och de flesta är många år äldre än mig men det har inte gjort mig något, har haft kul ändå.  Jag tycker alltid att det känns så himla konstigt när man helt plötsligt vet att:  -Jag kommer nog inte träffa dessa människor igen. Tycker inte ni att det är en väldigt märklig känsla?

Men samtidigt som det känns konstigt så måste jag leva i nuet och gå vidare i livet. Jag kan ju inte stanna där för alltid och det vill jag inte heller.. Nu är det dags att stå på egna ben!
Idag ska jag tex prova på ett Zumba pass på Nordic Wellness. Hoppas på att det är en rolig instruktör så jag får shakea loss lite. ^^ 

Idag är det världscancer dagen


Hej, idag ska vi inte fokusera på mig utan vi ska fokusera på alla som just nu kämpar mot cancer. Alla som krigar mot cancern för att få leva och må bra. Alla som har överlevt cancern. De som dör på grund av cancern. Dem ska vi komma ihåg. Cancer bryr sig inte om ålder eller kön. Cancer tar inte hänsyn till någon. Cancer förstör. Därför vill jag idag uppmärksamma ungcancer och allt fantastiskt som de gör för unga vuxna med cancer. Ni kan läsa mer om ungcancer och vad de gör HÄR. Jag har valt att stödja dem genom att köpa 5 armband för 500 kr. Min tanke är att även om det inte är mycket så har jag ändå gjort något.

Som avslut på detta inlägget vill jag dela med mig av en fin historia om en riktigt stark vänskap mellan Vincent och Zac. Zac diagnostiserades med cancer förra året och då gör Vincent två väldigt fina saker för sin vän. Jag önskar att alla hade en bästa kompis som Vincent.

 Ni kan läsa mer HÄR eller bara titta på  klippet. ^^

Det här med att sätta rimliga mål…

tillhör poffen.se
Mini Poffen

Jag är numera utskriven från sjukgymnastiken på Sahlgrenska, jag är fri! Det första jag tänkte var ojdå, vad gör jag nu? Hur tränar man? Nämen jag har sett fram emot att bli utskriven i ca 3 månader men blivit sjuk varje gång maxtestet skulle äga rum(3 ggr). Nu när jag äntligen har uppnått mitt mål att bli helt fri från sjukan inser jag att jag inte riktigt har någon aning om vad nästa steg blir… Jag vet att jag ska gymma, men hur ska jag lägga upp min träning?

När jag väl insåg detta så pratade jag med min sjukgymnast som betonade hur viktigt det är att sätta upp mål för att orka fortsätta med träningen på egen hand. Jag berättade för henne att jag gärna skulle vilja delta i årets WTG- World transplant games ( ett världsmästerskap för transplanterade där man tävlar i olika grenar som tex friidrott, simmning och tennis ) som kommer hållas i Mar del Plata Argentina till sommaren.

Hon gav som förslag att jag kunde anta en till två tävlingsgrenar som jag vet att jag klarar av och sedan använda upplevelsen till att njuta av allt runtomkring tävlingarna.
Då svarar jag drömmande att det kan ju bli lite svårt med min skadade fot men jag hade så gärna velat lära mig hoppa höjdhopp. Det hade varit kul…
Då skrattar hon och svarar, Ja det är det där med målsättning. Du antar högsta och svåraste utmaningen direkt utan att ens tänka efter. Höjdhopp är svårt och att göra det med en fot som inte riktigt fungerar är ganska avancerat…
Mitt svar blir då: Ja, men jag har ju bestämt att min fot ska fungera till sommaren så det ska nog gå att fixa? 😉
Hon svarar: Ja, med det tempot du har så vet man aldrig…

Lite skämtsam är jag allt men jag har stort hopp om att foten ska fungera till sommaren. Sen om jag kan använda den till att hoppa höjdhopp är väldigt tveksamt. Min plan just nu är att träna hela februari och i slutet av månaden fundera på vilka grenar som känns rimliga att delta i. Om jag kan delta… Det känns lite spännande alltihop…
Håller tummarna för att jag ska hålla mig så frisk som möjligt detta året så att jag kan uppnå alla mål som jag inte ens har kommit på än! 😉