Lite mer hoppfull!


tillhör poffen.se
J
a, hur är det med hälsan egentligen?

Mitt blodtryck har gått upp och ner, pulsen har legat runt 110 och uppåt tills igår då jag fick ännu en medicin. Den första medicinen jag fick tar endast ner pulsen, den funkade sådär (var uppe i 117 som mest). Den andra medicinen som jag fick igår är en betablockerare som tar ner både puls och blodtryck och kombinationen av de två medicinerna verkar fungera, men det har ju bara gått en dag med den nya medicinen.
Jag har arbetat hela veckan eftersom jag mår så himla bra av jobbet. Det är skönt att få in en rutin att gå upp på mornarna och sen känna att jag verkligen göra nytta under förmiddagarna. Dock har jag varit väldigt trött och fått sakta ner mitt tempo på jobbet. Går ofta fram och tillbaka i en korridor i ganska snabbt tempo men det kan jag inte göra nu, då blir jag för matt…
De gör täta kontroller på mig, minst en gång i veckan där blodtryck, puls och EKG tas för att kolla så att allt ser bra ut. Vi har tagit blodprover för att kolla av medicindoser och se att det är rätt koncentration i blodet. Den 7 april är det dags för ännu en hjärtbiopsi och även ultraljud, allt för att vara på den säkra sidan.

Idag blev jag väldigt matt precis efter lunch när jag skulle ställa mig upp. Blev riktigt orolig när jag kände att jag även blev yr och andfådd. Som tur var befann jag mig på Sahlgrenska så jag tog mig till transplantationsmottagningen för att ta blodtryck och puls. Blir lite extra orolig då jag häromdan hade 90/50 i blodtryck samtidigt som pulsen låg på 116. Dagens blodtryck var dock väldigt bra, 110/70! Min puls låg runt 100 och det kändes väldigt skönt att höra, blev lättad (min normalpuls är 90)! De tog även ekg på mig för säkerhets skull och det såg tydligen fint ut det med.
Så egentligen borde jag blivit glad… Men jag känner igen känslan av att bli andfådd, yr och trött från tiden innan jag fick hjärtstoppet.
Då visste jag inte att jag var så sjuk, hur ska jag kunna veta det nu? Det är så obehagligt att jag inte riktigt känner igen kroppen och det ger mig så himla mycket oro. Min största rädsla är att det ska hända igen… men att det denna gången inte kommer gå vägen för mig. Så idag har jag gråtit och berättat min oro för sköterskan på mottagningen och hon fick trösta mig. Om jag tänker logiskt så är det inte möjligt att det ska ske igen, absolut inte i nuläget men känslorna är starka och tar över.
Har vilat idag och mår lite bättre känslomässigt nu. Är alltid trygg med att jag får bästa vården men är inte trygg med min kropp just nu. Förhoppningsvis ska jag snart ska nog lära känna den igen! Ska idag gå in på FASS och kolla in biverkningarna på de 2 nya medicinerna jag fått och se vad jag kan förvänta mig om jag mår konstigt.

Positivt:
Imorgon är det min turdag, det är nämligen den 27/3 och 2 år sedan jag fick mitt hjärtstopp på Centralstationen i Göteborg och överlevde. Jag är så otroligt tacksam att så många människor har kämpat för att rädda mitt liv sen den 27/3- 2013. Idag lever jag och det är helt fantastiskt!
Min fredag börjar jag med att arbeta och sen är det lyx hela eftermiddagen. Mamma och jag har bokat in spabehandling på Gothia Towers Upperhouse spa! Ska bli så spännande att prova på deras spaavdelning. Sen stannar vi kvar där tills det är dags att kolla på musikalen Flashdance! Superlyxigt helt enkelt! Imorgon ska jag verkligen njuta för fullt, slappna av och tänka att de har 100%  koll på min kropp och att jag inte behöver oroa mig. Längtar verkligen!  


14 svar till “Lite mer hoppfull!”

  1. Jag förstår hur och varför du tänker som du gör, när du blir yr och andfådd. Men som du sa, det kan vara biverkningar av medicinen också. Andfådd och ”tung” i benen och bröstet kan jag bli av betablockerare. Ffa när jag går uppför.
    Klart att dina känslor tar över Sofia, vore väl konstigt annars. Men du, du har kommit långt. Du har klarat av mycket mer än vad du tänker att du har gjort, tror jag.
    Din tillit till din kropp kommer att komma tillbaka.:-)
    Ha en helt fantastisk kväll, du och mamma:-)
    Kraam

    • Hej P, ja gud va seg i benen man blir av betablockerare. 🙁 Som tuggummin… Väldigt irriterande. Ja, det är nog så! Javisst har jag kommit långt sen tiden på TIVA.
      Kikade idag på alla bilder och minnen från TIVA och ser då hur långt jag ändå lyckats komma. Skönt..
      Vi får hoppas att jag lär känna kroppen snart igen. ^^ Kvällen blev fantastisk P. 🙂 Kram tillbaka <3

  2. Jag är full av beundran över att du mitt i all oro är så gla o go! Undrar många ggr var du hittar all styrka….
    Allt gott till dig, kära Sofia. Kramar

    • Tack Mormor. ^^ Ja, de vet jag inte. Tack vare min goa och stöttande omgivning som hjälper mig i livet. 😉
      Kram tillbaka, ses imon! 😉

  3. Din turdag är samma dag som min hunds födelsedag^^
    Glad att du fått någon som tröstar dig och att du känner dig lugnare, hoppas din dag blev bra tillslut <3

    • Åh va mysigt! Grattis till din hund 😉 Ja, det är väldigt skönt och det
      blev väldigt bra. ^^ Hoppas det går bra för dig med. Kram till dig <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *