52 dagar.

sofiamongo
Jahopp, så idag har varit en ganska go dag! Den började dock med att jag inte kunde komma upp ur sängen haha… Så trött, hade en ganska värdelös natt.. Men så e de ibland helt enkelt… Mycket att smälta, konstant.
Har varit på läkarbesök idag, kollat upp varför jag blir så andfådd när jag bara går korta sträckor eller böjer mig ner. Han lyssnade på mina lungor när jag andades och även hjärtat men trodde inte att det var felet. Så jag ska prova att ta vätskedrivande tabletter nu ett tag framöver och se om jag går ner till min normalvikt. Tog även lite prover och ekg, som vanligt helt enkelt. Fick tyvärr veta att mitt pk värde nu är 2,4 vilket betyder att jag måste ta dom jävla sprutorna igen.. I en heeel vecka :(

Men det har på något skevt sätt blivit lite lättare att ta dom i alla fall.. Har väl tagit för många helt enkelt…
De gör sååå ont. Åh vad jag önskar att jag kan få slippa dom. Skitvärde… Varför ska jag ha så ont hela tiden!? Det räcker ju med de smärtorna jag har i foten/benet.
Nu har vi i alla fall höjt Waran dosen så förhoppningsvis kommer jag få slippa sprutorna i framtiden. Blev så besviken när de ringde med dolt nummer…. Måste alla ringa mig med dolt nummer?? Väldigt irriterande just nu faktiskt.

Träffade väldigt goa människor idag på sjukhuset i alla fall. Något positivt med besöket! Sen var det dags att träna. Väldigt svårt när man blir så himla andfådd av minsta lilla… Men ökade på lite vikter idag så jag har blivit lite starkare sen sist. Känns skönt. Vet att det är väldigt viktigt att jag tränar och försöker hålla mig i form till nästa operation (hjärttransplantation).
Har ätit väldigt god lunch ute på stan idag och även mysig fika med mamma och min bror. Så det har varit mysigt.

Nu har jag stått på listan för ett nytt hjärta i 52 dagar…Kanske dags att packa ner lite grejer jag vill ha med mig. Kanske kan vara smart att vara liite förberedd.. De kan ju ringa när som helst.. Kanske inatt, kanske om en månad.. Vem vet?

Så nu har jag äntligen packat väskan med lite myskläder, några böcker, necessär mm.. Väldigt knepigt att packa en väska. Jag vet att de kommer att ringa, jag kommer att åka in, jag kommer gå igenom en hjärttransplantation.
Det är samtalet jag varje dag, varje timme går och väntar på… Men fortfarande så känns det vemodigt att packa väskan. Jag tror att det är nu när jag packar väskan som de blir så mycket verkligare, kommer mycket närmre.
Det känns så jobbigt att jag ska gå från att må relativt bra med smärta i foten till att kanske må riktigt dåligt, ha smärtor efter operationen och behöva kämpa mig upp ur sjukhussängen, igen…. Det är nog det jobbiga, att jag ska må så dåligt för att kunna må bra igen. Men efter transplantationen då ska jag ju komma tillbaka till mitt liv. Jag ska få göra det jag vill, vara fri från det konstanta ljudet av maskinen. Vara fri från slangarna. Kanske så småningom må bättre än någonsin?
Så det är så jag klarar av att vänta, jag ser framåt, på framtiden… Hur bra det kommer bli.. Men det är otroligt kämpigt att ta sig upp ur sängen varje dag och inse att ännu har de inte ringt.. Att inte veta när det händer är extremt jobbigt..

Det jag önskar är att det inte blir lika jobbigt som förra gången, jag önskar såå att det ska gå bra…Men jag är så rädd.

7 reaktioner på ”52 dagar.

  1. Läskigt att veta vad som kommer ske men som du säger så kommer du förbättra dig till ditt nya liv. Kanske lite lättare att veta att det är sista gången då! Hoppas verkligen på att samtalet kommer snart, annars spenderar jag gärna en till kväll och myser lite med dig. Puss!

  2. Sofia , när du minst anar så ringer dom. Förstå att det är jobbig väntan för Er alla men snart är det din tur gumman!!!! Kram till dig och hela familjen.

  3. Jag känner dig inte men har läst lite här och tvekar inte det minsta att du fixar det! Jag ska visa mina vänner din blogg och påminna varför det är så viktigt att vi fyller i våra donationskort, det är superviktigt. Kör hårt!

  4. Är läkarkandidat, så jag har lite insikt i hur du har det, och jag blir oerhört imponerad av dig och hur du hanterar din situation när jag läser din blogg!

    Jag önskar dig all lycka i framtiden. Förstår att du är rädd, det hade varit konstigt annars, men med tanke på hur bra kirurgerna är idag och hur bra läkemedel det finns så kommer säkert transplantationen gå jättebra :)

    Dessutom har du väldigt vackra ögon 😉

  5. Tjena Louise, gött att du vill mysa med mig :)

    Hej Lojs, ja de va skönt!

    Hej Rebecca, hoppas jag med!

    Hej Ingela, jag hoppas det!

    Hej Tim, tack! Då kommer ju bloggen till nytta!

    Hejsan Micke, tack! Ja, jag hoppas ju att det kommer gå bra! :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>