Är nu med i ännu ett register. Men detta känns positivt om de kan lära sig något bra utav det.

Det är verkligen ett heltidsjobb att vara sjuk. Just nu är det så. Denna vecka är jag på sjukhuset varje dag. Biopsi, blodprov, ultraljud, sjukgymnastik för foten, vanlig sjukgymnastik och även en väldigt smärtsam behandling på foten/benet för att förhoppningsvis bli av med den hemska smärtan.
Då blir det inte så mycket tid över på dagarna. Jag spenderar dom både på Östra och Sahlgrenska. Hoppas att det minskar på besöken snart så att jag kan få vila lite mer och få ny energi.

Igår när jag skulle boka sjukresor/färdtjänst för mina resor till Östra, sen mellan Östra och Sahlgrenska och till sist hem från Sahlgrenska så stötte jag på lite problem. Det var inget problem att få en sjukresa hemifrån till Östra sjukhuset där första besöket var. Att sen få en sjukresa från Östra sjukhuset till Sahlgrenska sjukhuset var däremot mycket svårare. Då hade de ingen resa som matchade med mina två besök. Jag måste gå på båda besöken så jag tänker att äh, då tar jag färdtjänst istället och betalar mer för resan. Måste lösa problemet på något sätt.
Ringer färdtjänst och berättar att jag ska från Östra till Sahlgrenska. Då svarar kvinnan i telefonen att dit kan du inte åka med färdtjänst, det är en sjukresa. Jag förklarar att jag varit i kontakt med dem på sjukresor och de svarade att de inte kunde köra mig och att jag därför valde att ringa färdtjänst istället. Hon svarar att de inte får köra sådana turer utan att jag måste ringa sjukresor och hon lät smått irriterad. Detta gör att jag blir tvungen att välja ett av besöken och avboka det andra vilket känns väldigt onödigt eftersom att det oftast är svårt att boka om tider. Det går men man får vänta längre på en ny tid och det är tråkigt när det egentligen finns gott om tid för att hinna med båda besöken.
Idag blev det så att jag kände mig så otroligt trött eftersom att jag sovit så dåligt i flera nätter nu. Så eftersom att jag inte fick någon hjälp med resan så valde jag att avboka det andra besöket och åka hem. Mamma hade jobbat och skulle hem så jag kunde åka med henne.

Det jag undrar är hur långtidssjuka orkar med detta? Massa sådana problem som kanske inte verkar så stora men läggs problemen på hög så blir det alldeles för mycket. Tycker att långtidssjuka borde få varsin assistent som kan hjälpa dem bland alla papper och turer mellan läkarbesök och annat. Skevt system… Förstår att resurserna inte finns men tycker det är konstigt att det är meningen att man ska orka allt detta själv. Allt de praktiska som måste lösas.

Nu när jag har hamnat i det här så har jag förstått hur mycket extra arbete man får när man är sjuk. Sjukhusräkningar, hålla reda på frikort och vilka kvitton som ska sparas, all planering med transport, tid för rehabilitering mm. All medicin man behöver som jag inte hittar genom att gå till endast ett apotek. För att få tag i all medicin måste jag gå till minst 2 apotek, ibland många fler.
Sen har man det vanliga också, det vanliga som alla gör. Förstår inte hur folk orkar med det. Kan nu förstå hur lätt det kan vara att hamna på gatan. Ligger man inne länge på sjukhus och är väldigt sjuk så kan man inte betala räkningarna hemma. Hur gör man då om man inte har en stöttande familj runtomkring sig som hjälper till med sådant?
Vi är många som tar för givet att man impulsivt kan hitta på något och ta sig dit man vill. Kanske får för mig att ta en fika med en kompis, då är det bara att åka dit man ska. Känns som att allt måste vara väldigt planerat just nu. Antagligen vänjer man sig vid det men jag tycker det är tråkigt att det ska vara så.
Att få ordning på allt känns omöjligt om man inte har stöttning från något håll. Det är tur att jag har min familj som har haft förutsättningarna till att orka hjälpa mig med allt det nya.

Men samtidigt som jag skriver allt detta så är det fortfarande fantastiskt hur lite vi betalar för vården i Sverige. Hade jag bott i ett annat land så hade vi nog inte haft råd med min behandling. Om vi hade sålt allt så hade vi fortfarande inte haft råd med alla piller jag måste ta livet ut. Sjukt men sant och ganska förståeligt. Det är väldigt dyr vård jag fått och fortfarande får och de måste ju komma in pengar för att det ska fungera.
Lycklig över att bo i Sverige men det finns fortfarande väldigt många brister inom vården som behöver förbättras.