Vardagen

image

Ja, så var det dedär med att komma tillbaka till vardagen igen… Sakta men säkert brukar det ju vara men i mitt fall så är det fullt ös direkt. Haft lite problem med försäkringskassan… Väldigt mycket problem. Vad liten jag känner mig när jag ska försöka försvara min sjukskrivning och inte blir trodd. Så skevt är det, jag tycker det borde räcka med ett läkarintyg när man är nytransplanterad. Är så trött på dem….
Men jag har av flera olika anledningar bestämt mig för att prova på att plugga igen (en av dom är försäkringskassan). Innan jag föll ihop så pluggade jag 100% på Chalmers. Jag gick på Tekniskt basår och inledde min fjärde och sista läsperiod med två kurser kvar. Mina 3 alternativ som jag har idag är:

  1. Att strunta i det
  2. Läsa de två kurser jag har kvar nu.
  3. Läsa de två kurserna jag har kvar nästa år.

Jag valde alternativ två för nu. Men det kan förändras om jag inte orkar, då får jag skjuta upp det till nästa år. Skulle kännas sååå skönt att göra klart basåret. Har väldigt bra betyg på de tidigare kurserna så det är inget jag vill slösa bort. Men det blev ingen mjukstart utan det är ganska långa dagar. Från 8.00-17.00 varje dag. Föreläsningar och hela köret… Har ganska svåra kurser framför mig, Fysik C och Matte E är det som jag har kvar. Så detta blir verkligen spännande. Som det ser ut nu så är jag i skolan på föreläsningarna och så får jag vila upp mig vissa dagar. Blir verkligen helt slut av att studera… inte så konstigt kanske 😉

Så nu får vi se hur detta går! Just nu känns det inte så kul att plugga eftersom att jag har tappat så mycket kunskap efter detta brutala året. Men jag tror att när eller om jag kommer in i det så blir det nog roligt igen.
Min taktik är att kämpa så mycket jag orkar. Blir jag för slut av det så får jag skjuta upp det till nästa år. Inte värre än så.. ^^ Allt löser sig!

Så det känns lite spännande, helt ny i klassen och delvis utan baskunskaper… Är faktiskt lite nervös… En riktigt stor utmaning men jag tänker försöka!

14 reaktioner på ”Vardagen

    1. Åh tack Kikki! Ja, jag blir också arg för att de förstör för så många inklusive mig.. 🙁 Men, nu har det ju löst sig för nu.. 🙂

  1. Det är stort att kämpa Sofia men ibland är det stort att låta bli. Känn noga efter hur du mår och lyssna på det. Allt stöd till dig oavsett vad du gör.

  2. Det där med Fk känner jag igen! Usch säger jag bara!!! Har gråtit många gånger pga dem!!!! Lycka till med allt du fina!!!
    Kram

    1. Ja, vad kämpigt det ska vara Mari-Christine… :/ Tråkigt att du också har fått uppleva det… Tack så mycket! Kram tillbaka

  3. Du är så klok Sofia:-)
    Du har en helt rätt inställning till ditt pluggande. Ta det inte som ett nederlag om du inte orkar. Medicinerna och det du har varit med om, kan trötta ut hjärnan och dig snabbare än hos någon annan.
    Kör på, och ta det lugnt när kroppen säger ifrån.
    Å kom ihåg; Du är fantastisk!:-)
    Kraam till dig!

    1. Å tack Petra! Jaa, medicinerna är väldigt uttröttande.. Känns som att det är lätt att somna till på föreläsningarna.. ^^ Jaa, jag ska försöka med det! Åh tack!!! Du med 😉 Kraaam tillbaka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *