Det var i mars…


image

I mars då hände de som inte får hända. Ingen förstod varför eller hur… De flesta kanske hoppades att de va ett skevt skämt…
Själv har jag fortfarande svårt att förstå hur jag har klarat av att gå igenom allt detta.

Har haft svårt att ta hand om kläderna jag hade den dagen. Mamma och pappa fick denna påsen dagen då allt hände. De fick allt jag hade haft på mig förutom min topp, tröja, underkläder och min kappa. Jag antar att de var så sönderklippta och förstörda att det inte fanns någon idé i att spara dem. Det är jobbigt att se kläderna, jobbigt att se hur bråttom och kaosartat de måste ha varit. Jobbigt att se och inse att det var så nära.. Att chansen att överleva var så minimal…

image

Här är en bild på mina värdesaker. Krämen som är längst till vänster är anledningen till att jag tog just det tåget jag tog den dagen då jag fick mitt hjärtstopp. Kvinnan i affären där jag köpte krämen hade lovat att den skulle vara bra och om jag inte var nöjd så kunde jag få pengarna tillbaka.
Lämna tillbaka krämer är något jag aldrig gjort innan. Brukar mest tänka att äh, får väl hitta någon annan kräm om denna inte funkar. Men med just denna krämen så hade jag bestämt mig för att den skulle tillbaka. Egentligen var jag på väg till jobbet men jag valde att ta tåget en halvtimme tidigare än jag brukar bara för att hinna lämna tillbaka krämen.
En sådan tillfällighet har gjort att jag är här nu. Är väldigt glad över att krämen var så dålig att jag ville lämna tillbaka den!
Knepigt att det är sådana småsaker som kan göra så mycket. Om jag inte hade tagit det tåget hade jag antagligen varit själv hemma… Jobbig tanke…

Tänker på mina föräldrar (samt min familj) som skulle ta emot dessa hemska påsar med sönderklippta kläder. Så anonyma… Så hemsk syn.. Ännu ett bevis på att det inte är en mardröm utan att det är på riktigt. Måste vara en otroligt hemsk syn att se sitt barns sönderklippna kläder och inte veta om barnet kommer överleva nästa timme.

Men jag är glad över att jag nu kan slänga dessa påsar. Att jag nu klarar av att ta tag i det och ta hand om grejerna jag hade den dagen. Få bort de dåliga minnerna och fylla livet med nya och positiva minnen.
Ska spara byxorna och få hjälp att göra något positivt av dem. Ska lägga upp en bild så får ni se vad det blir av dom.

Fundersam dag…
Kanske låter väldigt negativ här på bloggen men jag är inte alltid positiv alla dagar. Ibland kommer dessa dagar.
Även om jag säger att allt är så jobbigt så är jag fortfarande otroligt lycklig över att jag fick en sjukdom som gick att ”bota”. Otroligt tacksam över min donator! Otroligt tacksam över att jag får vara kvar och leva! Tacksam över att jag har dåliga dagar, det visar ju bara att jag är helt normal!


12 svar till “Det var i mars…”

  1. Jobbigt med kläderna men vilken otrolig tur att du bara skulle lämna tillbaka den där krämen! Själv fick jag se mina blodiga strumpor från den dagen det hände mig, och det känns så sjukt att det är mina. Att det hände oss, helt vanliga människor liksom, sånt som bara händer andra! Tråkigt att du har en jobbig dag! Men det kommer en ny dag imorgon ❤

    • Hejsan Marie! Jaa de var faktiskt tråkigt me kläderna, första gången jag köpt riktigt dyra kläder som klipptes sönder.. men vad spelar de för roll nu? 😉 bryr mig inte alls om kläderna! Det finns nya kläder men ingen ny sofia.. Visst är det knepigt att se sånt. Så overkligt alltihopa och man märker verkligen hur skört livet är :/ Är så glad att de kunde rädda oss och vi får leva kvar här!! Underbart även fast det ibland är kämpigt! Kraam till dig!

  2. Jag minns byxorna, jackan och halsduken. Och hela tiden känslan och övertygelsen det måste gå, det måste gå bra. Du är stark och styrkan är du.

    • Hejsan Kerstin! Kan tänka mig att du minns dem! Är så glad att du fortsatte kämpa och inte gav dig!! Du är också styrka du!! Kraam

  3. Vad viktiga alla små händelser är för att allt ska falla på plats! konstigt att tänka på. Bra att du nu kan vända det till ngt bra! Puss fina Poff <3

  4. Lilla fialotta! Du måste få känna så som du gör. Oftast glad, men lessen och nedtyngd emellanåt. Helt normalt när man är gått igenom det som du har gjort. Det är helt okej!
    Bra att du kan se något positivt med dina trasiga byxor:-)
    Det var kul att få se dig igen:-)
    Sköt om dig o kram!

    • Hejsan Petra! Jaa de får vara så, upp och ner! Är ändå lycklig!! 🙂 var jättehärligt att ses igen, det var längesen nu! Ses snart igen kraam!!

  5. Hej Sofia! Det kommer vara både upp och neråt dagar och det är helt ok nu när du börjar förstå vad du har gått igenom. Man kan inte ligga på topp varje dag 🙂 Såg att du hade varit uppe hos oss det var synd att jag missade dig. Kram M

    • Hejsan Malin! Ja, det är ju tyvärr så. 🙁 Hah, nä man kan nog inte det… Jaa, nu har jag varit uppe hos er igen! Du får se till att vara där oftare 😉 Eller så kanske det är bra att du inte är det! Kraam!

Lämna ett svar till lindamedic.com Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *