Återblick

image

Hejsan,
I veckan var jag tillbaka på centralen där jag föll ihop med mitt hjärtstopp. Det var ombyggen just då (27/3-2013) så platsen ser inte likadan ut idag. Det här är hur jag väljer att bearbeta det som hänt. Chocka kroppen… Brutalt a la poffen.. 😉

Nä, men jag valde att gå dit för att i framtiden ska jag kunna åka tåg som jag gjorde förr. Så jag tänkte att det är bra att neutralisera händelsen. Avdramatisera… Sen hoppades jag bara på att det skulle gå bra när jag väl var tillbaka på platsen. Visste inte om jag skulle få någon flashback från den dagen men som tur var så fick jag inte det just då. Försöker nu se händelsen så positivt som det går, tänka på hur fantastiska alla var den dagen som hjälptes åt och kämpade för mitt liv. Någon dag ska jag orka få tag i fler av de som hjälpte mig. Får kanske göra en efterlysning? Så de ser hur fantastiska de var! :)
Förstår hela tiden hur otroligt det är att min hjärna fungerar, att jag kan plugga igen. Min hjärna borde inte fungera pga syrebrist. Men det gör den!! Det är lycka och helt fantastiskt :)

image

På tal om ingenting, vem fan valde dessa färger på ett piller? Det ser ju giftigt ut :s Det är omeprazol och det ska vara bra för magen. Ser inte så ut.. Spännande 😉

6 reaktioner på ”Återblick

  1. Så starkt av dig Sofia! Kan inte annat än hålla med om att det var ”brutalt”:-) men ändå kanske nödvändigt. Det är din terapi:-)
    Hälsa mamma o gratulera från mig, vi fyller på samma dag:-)
    Kramar till dig!

    1. Hej P, jaa… Jag tänkte att när jag ändå var i närheten så provar jag att gå dit. Tur för mig att inga minnen kom tillbaka… Annars hade det nog blivit alldeles för jobbigt.. Åh grattis till dig med då! Va kul :) Vi borde ses någon dag det var så längesedan nu! Kraam tillbaka

  2. Allting ska bearbetas men ta det lugnt tjejen. Gör det när känner för det, försök inte tvinga det till något. Allt har sin tid, jag åkte till Stockholm för 3 veckor sen själv. Var så stolt och tuff på tåget. Så var det övervunnit, och det är 2 år sedan mitt hjärtbyte. Tror saker kommer när man är redo. Kul att du börjat läsa, att du kommit igång, du har hela livet framför dej. Du säger att du är trött ibland och det är vi alla, har jag förstått när jag pratar med andra transplanterade. Kan det vara att vi vill mer än kroppen orkar med ännu, medicinerna tar ju hårt på kroppen. Först nu efter 2 år börjar jag hitta en balans, det känner jag även på gymmet. Jag har kunnat höja ribban lite. Ha det gott och lycka till med skolan. Kram. ..

    1. Hejsan Lisa, jaa.. Jag är så ivrig, vill bara fortsätta framåt. Men nu ska jag ta ett år till att vila upp mig och bli starkare. Få tid att ta hand om mig själv. Det kommer göra gott :) Skönt att veta att det hela tiden blir bättre. Då är det bara att fortsätta se framåt mot min numera ljusa framtid! Kul att du kan höja ribban och träna lite hårdare, skönt för dig. Tack, jag kämpar på!! Kraam

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>