Sista kvällen


För 3 år sedan var den 15 februari en måndag, och vi var lyckligt ovetande om den katastrof som väntade.

Sofia, Jakob (lillebror) och pappa Janne hade varit på restaurang och ätit thaimat på eftermiddagen. Sofia hade lite svårt att äta, men det hade hon haft ett tag så det var inget som kändes konstigt.

Jag kom hem senare och då hade Sofia och jag ett så härligt samtal. Det hade vi i och för sig ofta, men den här kvällen var hon så sprudlande glad! Så tacksam över livet. Hon berättade om allt kul hon hade haft i helgen – hon hade träffat sina kompisar, varit ute och dansat (hon älskade att hon orkade det igen!), träffat Jakob och Oskar (två av bröderna) på stan mitt i natten och de hade slagit följe hem till Oskars lägenhet, där de sov över.

Hon berättade att hon skulle boka en resa till solen tillsammans med sin kompis Linnéa, men hon vågade inte åka utanför Europa och hon ville ha närhet till sjukhus och flyg.
Dessutom hade hon nu kommit på att hon ville läsa till Biotekniker på Chalmers och hade börjat plugga inför Matte E-tentan, som hon inte hann göra pga hjärtstoppet 2013.
Vi skrattade åt att hon var lite arg över att ”vuxenvärlden” var så jobbig med alla papper (Försäkringskassan, Skatteverket, IVO mm) och jag sa att vi får fixa det tillsammans.
Vi kramades och hon var så mysig och glad!
Så sa hon: ”Det kanske låter konstigt, men även om jag har haft ett skitår hälsomässigt så är detta mitt bästa år någonsin, för jag har verkligen levt fullt ut!” och att hon nu måste försöka ”toppa det” under nästa år, hon ville inte hamna i något ”ekorrhjul”. Vi sa godnatt och hon gick ner till sitt rum.

Efteråt har jag fått veta att hon hade pratat och skojat med Jakob innan hon gick in till sitt rum. Hon hade också chattat med ett par kompisar på natten när hon hade svårt att somna, och de hade pratat om ungefär samma saker som hon och jag pratat om på kvällen.

Sofia nämnde inte till någon av oss att hon mådde dåligt. Tvärtom så sa hon till mig att hon mådde mycket bättre efter plasmaferesbehandlingen (hon låg inne på sjukhuset i januari och gjorde denna behandling). Nu orkade hon gå och hon orkade dansa!
Hon var fortfarande väldigt trött men trodde att det berodde på att hon sovit för lite, så hon skulle försöka ta igen sömnen nu.

Mitt i all sorg känns det ändå gott att hon var så glad och lycklig denna sista kväll, att hon var hemma och att hon inte mådde dåligt.

Men så otroligt overkligt att hela livet kan vändas upp och ner så snabbt…

// Mamma Lotta


7 svar till “Sista kvällen”

  1. Jag kommer ihåg det som igår. Jag blir så ledsen när jag ser på bilderna…. Sköt om dig min vän!

  2. Sitter mitt i natten och tänker på allt som var. Har ju hört din berättelse förut och är glad för er sista kväll. Och ändå så sorgsen.

  3. Jag och Sofia pratade över en timma den kvällen om vart vi skulle åka, hur kul vi skulle ha och hur skönt det skulle bli. Vi båda var helt överlyckliga och exhalterade över resan vi hade börjat planera. Det är vackert att hon njöt av livet och inspirerade och inspirerar fortfarande andra att njuta av livet! <3

    • Ja, hon såg verkligen fram emot er resa till solen, Linnéa! Tack för att du delade med dig av ert samtal till mig efteråt! Kram ❤️

    • Så härligt att ni i alla fall planerade resan och drömde om den! Jag kommer också ihåg hur mycket Sofia såg fram emot att ni skulle åka till solen och bada! Ja, hon var verkligen en livsnjutare och njöt av varenda minut. Är så glad när jag tänker på hur mycket kul ni ändå hann ha tillsammans! <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *