Så kom dagen jag fasat för… dagen för Sofias begravning.

Vi hade lyckan att få en fantastisk präst, Bengt Inghammar. Han kom hem till oss för att planera begravningsakten och då berättade jag att jag var så otroligt rädd. Han frågade varför och jag svarade att jag var livrädd för att bryta ihop, att inte klara av det, att jag inte skulle orka vara närvarande. Då svarade han lugnt: ”Men älskade vännen, det är klart att du ska bryta ihop! Och det är därför vi finns där för dig, allihop!”. Med sitt lugna och fina sätt fick han mig att slappna av och tro på att allt skulle bli bra – vilket det också blev.

Jag är så otroligt tacksam för alla fina människor som hjälpte oss igenom denna dag, det är så stora känslor så det är svårt att beskriva i ord, men jag ska försöka: Bengt Inghammar, som pratade så fint – det kändes verkligen som om Sofia pratade via dig! Du gjorde oss lugna och trygga, vilket jag är så tacksam för. Dan Lindén, du fantastiska pianist och människa som spontant erbjöd dig att spela under hela akten och som spelade Sofias musik – det kunde inte blivit bättre! Jag kände mig så lugn och trygg med dig vid pianot. Matilda Erséus, Sofias barndomsvän som hon hängt ihop med i alla år, som hörde av sig och ville sjunga för Sofia – jag kan inte med ord beskriva hur lycklig jag blev över detta! Kan fortfarande inte förstå att du klarade av det, det var så otroligt fint och personligt! Att sedan din pappa, Thomas Erséus, och svåger, Pontus Lagerström, spelade gitarr och piano till fulländade hela upplevelsen. Maria Hemlin, som gjorde det vackra blomsterhjärtat till kistan och smyckade så fint. Anne och Magnus på Kungsbacka Begravningsbyrå, som skötte allting runtomkring på ett så fint sätt – vi kände oss så trygga och lugna med att allting bara flöt på. Sofias bröder; Karl, Oskar och Jakob, som gjorde bildspelet med alla tokiga, roliga, glada och härliga bilder av Sofia och som visades i kyrkan under begravningen – jag vet att hon älskar er! Kristjan Karason, Sofias läkare, som kom och var med oss även denna dag och som höll ett så fint tal på minnesstunden – om du bara anar vad mycket det betyder att du har funnits och finns för oss! Anders Wejrot, tack för att du hjälpte oss att fotografera – det är ovärderligt att ha dina vackra foton! Och sist, men inte minst, alla ni andra som kom, var med oss, lyfte oss med er kärlek, deltog i vår sorg – jag kan fortfarande inte riktigt förstå att ni var så många som kom och ville ta ett sista avsked av Sofia men jag är så otroligt tacksam för var och en av er!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Efter begravningsakten hade vi bjudit in till minnesstund i Kyrkans Hus, som ligger alldeles bredvid. Det kändes viktigt för oss att alla som ville kunde samlas en stund. Vi var så många… det var så många fina ord och så många intryck… Jag är så ledsen över att jag inte hann med att prata med alla så som jag hade önskat! Och jag önskar att jag hade kunnat minnas allting från denna dag men det kan jag tyvärr inte. Men det jag minns är värmen och kärleken vi kände från alla håll. Jag har ibland hört uttrycket att man känner sig buren av kärlek så om man skulle falla så vet man att någon tar emot en – så kände jag denna dag!

Så konstigt… den här dagen som är en av de absolut värsta i mitt liv minns jag ändå med kärlek och värme. Det blev ett ljust och vackert avslut i Sofia-anda, solen sken och vi var omgivna av vänner. Jag tror att även Sofia var med oss…

//Mamma Lotta