Etikettarkiv: frågor

Just idag känns det skit

Lånad bild men tyckte den var passande..
Lånad bild men tyckte den var passande..

Jag fick inga bra besked på dagens läkarbesök, istället fick jag veta det jag redan anat ganska länge. Denna text kanske innehåller en del svärord, ber om ursäkt för det…

Men jag kännner mig så frustrerad.. Jag är ju maktlös och får bara försöka gilla läget. Jag brukar vara positiv men det är så jävla svårt ibland. Just idag är det svårt… Ska försöka vända på det imorgon men idag får vara en deppig dag… Så är det ibland! Jag blev verkligen jätteledsen när de sa det… För jag hade fortfarande hopp om att det kunde vara något annat, något som gick att lösa. Samtidigt är det väl bra att veta så jag kan veta hur jag ska fortsätta och iallafall försöka bli bättre…

De har svårt att säga vad som är fel men de verkar nu veta att hjärtat har stelnat. Det är inte lika flexibelt som tidigare. De förklarade det som att när jag börjar träna så stiger trycket i kamrarna då hjärtat inte ger med sig som det gjort tidigare. Det är det som gör mig så andfådd och trött vid ansträngning.
Det känns så jävla jobbigt att det inte finns något att göra. Det känns skit. Jag kan inte göra någonting för att förbättra läget. För en människa som inte har fått ett nytt hjärta skulle träning kanske fungera, så det är där jag kommer lägga min energi nu. Det finns ingen forskning på hjärttransplanterade men jag tänker att träna är det enda jag kan göra i situationen jag befinner mig i. Det är verkligen mitt hopp! Hoppas att jag ska kunna träna och bli starkare trots att jag i nuläget knappt orkar ta mig upp för en backe. Hoppas jag inte alltid kommer flåsa lika mycket…

Jag har så många tankar och så många frågor. Hur blir livet nu? Blir det bättre? Kommer jag alltid vara såhär andfådd? Kommer jag fortsätta samla på mig vätska och alltid vara såhär trött? Hur länge håller detta hjärtat, vad kommer jag få för liv? Hur ser min framtid ut? Måste jag definiera om helt hur jag vill leva från och med nu?
Jag har så många frågor men så få svar…

Samtidigt så är ju mitt liv så skevt att jag hade lika gärna inte kunnat ha någon framtid… Det alternativet är faktiskt mycket värre… 

Ja, vad svarar man?

image

Hejsan,
I lördags bestämde jag mig för att gå på inflyttningsfesten som jag hoppades kunna gå på i början av veckan. Jag gick dit trots att jag inte mådde helt hundra. Är fortfarande snuvig tyvärr. Jag kan erkänna att det kändes lite konstigt att helt plötsligt ta på sig vanliga kläder eftersom jag har gått runt i myskläder en hel vecka och inte rört mig utanför dörren. :p
Men jag drog dit och det var väldigt skönt att träffa mina vänner igen! Hade jättekul. 😀 Glad att jag orkade vara med ganska länge trots förkylningen. ^^

Men det är alltid krångligt när man träffar nya personer och ska berätta vad man gör just nu. Om de redan vet att jag gått tekniskt basår så blir det alltid lite svårt att säga vad jag har gjort sen dess då det ändå har gått ca 1 och 1/2 år. Jag har nog provat olika på de flesta jag mött det senaste. Jag känner inget behov av att berätta, oftast börjar jag säga att jag varit sjuk ett tag och nu söker jobb. Om personen då frågar vad jag varit för sjuk så brukar jag berätta den kortfattade versionen av historian.
Det som har fungerat bäst är att säga som det är, vänta tills chocken har lagt sig och sedan svara lite på alla frågor som kommer… Jag brukar väl säga ungefär såhär: Jag fick ett hjärtstopp, de fick inte igång mitt hjärta. Låg i koma och fick olika hjärtpumpar i väntan på nytt hjärta. Nu är jag hjärttransplanterad och det har gått ungefär 1 och ett halvt år sen dess och jag mår riktigt bra idag.  För min del så är det ganska lugnt när jag berättar det så kortfattat. De som jag pratar med blir oftast väldigt chockade (såklart!!!) men samtidigt ännu mer nyfikna. Det brukar gå ganska bra. :)
Ibland berättar jag såklart inte, utan kanske svarar att jag söker jobb och funderar på vad jag ska studera i fortsättningen. Jag brukar ju tänka på vilket humör jag är på sen får man även känna in vem det är som står framför en och vart man är. Det är inte som att jag drar upp det om jag är ute på krogen men på hemmafester så blir det ibland så att jag berättar.  Allt jag gör just nu är ju på grund av det som hänt. Men ju mer tid som går desto längre bort blir det och desto mer kommer jag hinna uppleva. Då har jag ju mer att berätta om! Så det känns bra. 😀 

Frågor på stranden

image

Hejsan,

idag tänkte jag dela med mig av en händelse som inträffade för några veckor sen då jag och mina föräldrar var vid havet. Jag satt och smorde in mig med solkräm. Jag hade bikini vid tillfället då jag inte hittat en baddräkt som jag trivs i. Eftersom att jag har väldigt många ärr på kroppen så känns det självklart att få massa blickar både från vuxna och barn när jag går i bikini. Men jag vet nog varför folk tittar, de är ju nyfikna såklart! :)

Jag satt alltså själv på klipporna vid havet och smorde in mig med solkräm då två små tjejer som var runt 8 år gick förbi mig men stannade ganska tvärt och såg fundersamma ut.
En av tjejerna tog modet till sig och frågade blygt – Vad e deeedär? och pekade på mig. Jag blev förvånad då jag inte sett att de var på väg mot mig och helt plötsligt stod de bredvid mig.
Jag svarade att – Jag antar att det inte är solkrämen ni frågar om? Då svarade tjejen -Nääe, dedääär och fortsatte peka.
Jag svarade då att -Det är ärr jag fått från en hjärtoperation. Jag var väldigt sjuk, sen gjorde de operationer på mig och nu mår jag bra igen. De såg lite förvirrade ut men gav ett Jaha som svar och fortsatte sedan att gå ner mot havet för att ta sig ett dopp.

Tycker barn är så himla självklara. De frågar och får ett svar, sen är de oftast nöjda. Var väldigt glad att det inte blev följdfrågor då jag inte riktigt vet vad jag skulle ha svarat… ^^ Men det hade nog löst sig det med… :)