Etikettarkiv: koma

MOD-instagramtakeover

tillhör poffen.se
T
jena,
Om ni inte redan har instagram så finns det en guide till hur man skaffar det ->här<-
Om ni inte alls vill skaffa ett instagram konto så kan ni klicka på denna länk -> MOD-Mer organdonation :s instagram . (Om ni klickar på de små miniatyrbilderna så kan ni se vad jag har skrivit.) :)

Det starkaste ögonblicket som varit hittills i veckan var när jag föreläste på Thorax intensiven här på Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg. Har en go bild på några av alla mina favoriter som hjälpt och stöttat mig under hela sjuktiden. Känns fint!

tillhör poffen.se
Det blev mycket jobbigare än jag tänkt mig att prata på Tiva. Fokus vid den föreläsningen låg på att berätta hela min sjukdomshistoria och att prata lite mer om tiden på Thiva. Det är något jag inte pratar så mycket om annars, brukar inte heller fördjupa mig i ämnet när jag är på skolor.
Det är för att alla känslor kommer tillbaka så lätt när man ska prata om den riktigt jobbiga tiden. Att prata om tiden på intensiven, att vakna upp utan att veta vad som hänt mig och känna att kroppen bara fylls av ångest från topp till tå. En ångest som varken gick att hantera eller stoppa. Den sköljde över mig som en våg..  Det var extremt jobbigt och jag blir väldigt ledsen när jag tänker på den tiden precis i början… Allt var ju så traumatiskt, jag visste inte ens att det var något fel på mitt hjärta… Allt var så otroligt svårt att greppa… Speciellt när jag inte hade någon röst, när jag inte kunde prata eller uttrycka mig på något sätt. Det var så jävla hemskt..
Fortsätt läsa MOD-instagramtakeover

Vår men en del ångest

wpid-IMG_20140324_152204.jpg

Vad härligt det känns att solen tittar fram, jag blir så mycket piggare. :) Undrar när min kropp vänjer sig vid min nya medicin så jag slipper vara groggy. Det tar väldigt mycket energi. Vi får se helt enkelt…

Det börjar närma sig den 27/3 nu. Den dagen då jag fick hjärtstoppet. Kommer inte våga vara själv en enda minut den dagen. Ska försöka göra något härligt så dagen kan bli positiv istället för vad den står för nu….
Jag vet inte vad det är som gör det men jag känner mig lite konstig, även när jag försöker att inte tänka på det som hänt. Det känns nästan som om kroppen kommer ihåg hur jag mådde förra året vid den här tidpunkten. Det kanske min kropp gör?

Det jag vet är att jag kommer aldrig glömma känslan av när jag vaknade upp på sjukhuset efter att ha legat i koma i flera veckor. Att inte kunna röra sig, inte kunna prata, inte kunna gestikulera, inte ens kunna peka… Inte ens kunna skrika… Inte veta någonting om vad som hänt… Att ha så ont och inte veta varför.. Att inte ens veta vart jag är…

Att tillslut inse att mardrömmen är på riktigt….