Etikettarkiv: överleva

Ge sig själv lite cred…

Tjena,
Minns ni att jag häromdan skrev att jag skulle försöka vara lite mer positiv när livet känns tufft?
Jag känner väldigt ofta att det känns som jag bara står still i livet och trampar på samma ställe medans mina vänner utbildar sig och tar sig fram i livet. Som att jag inte gjort något vettigt dessa 2 och 1/2 år sen hjärtstoppet. Men sen började jag räkna upp allt positivt jag har lyckats med och nu känner jag mig faktiskt ganska stolt! Det är en go känsla så den ska jag försöka hålla fast vid.

Här tänkte jag rada upp några av de saker jag gjort som jag är mest stolt över.

1: Överlevt! Kämpat för att komma tillbaka och fort har det gått!

2: Lyckades genomföra min första riktiga föreläsning om allt som hänt knappt 4 månader efter min hjärttransplantation. Inte ens ett år sen hjärtstoppet och det gick riktigt bra!

3: Ville testa att min hjärna fungerade då jag började tvivla när alla frågade mig hela tiden. Bestämde mig därför för att göra en tenta i Fysik C ett år efter hjärtstoppet och klarade tentan! Så skönt att få kvitto på att det jag kände var rätt. Min hjärna fungerar riktigt bra!

4: Skaffat mig 2 olika jobb! Lyckats gå upp till 75% och klarat det ett tag vilket läkarna inte riktigt trodde… :)

5: (tillägg efter Johns fina kommentar)
Är såklart otroligt stolt och tacksam om jag har lyckats hjälpa någon via bloggen. Även de jag hälsat på via sjukhuset som idag också har nya hjärtan som slår starkt för dem. Det känns fantastiskt om det jag gjort har hjälpt dem att må bättre. :)

Sen har jag börjat ge mer av mig själv vid varje tillfälle. Leva nu! Samtidigt börjat prioritera rätt. Umgås med de vänner jag mår bra av och göra det jag vill. Det är väldigt viktigt att inte bara klanka ner på sig själv utan även försöka se alla framsteg. Det ska jag försöka bli bättre på. :)

Hoppas ni haft en bra vecka, imorgon är det fredag och det är jag så himla glad för! Ska träffa lite vänner på kvällen vilket jag sett fram emot i flera dagar nu. Blir kul!

Ja, vad svarar man?

image

Hejsan,
I lördags bestämde jag mig för att gå på inflyttningsfesten som jag hoppades kunna gå på i början av veckan. Jag gick dit trots att jag inte mådde helt hundra. Är fortfarande snuvig tyvärr. Jag kan erkänna att det kändes lite konstigt att helt plötsligt ta på sig vanliga kläder eftersom jag har gått runt i myskläder en hel vecka och inte rört mig utanför dörren. :p
Men jag drog dit och det var väldigt skönt att träffa mina vänner igen! Hade jättekul. 😀 Glad att jag orkade vara med ganska länge trots förkylningen. ^^

Men det är alltid krångligt när man träffar nya personer och ska berätta vad man gör just nu. Om de redan vet att jag gått tekniskt basår så blir det alltid lite svårt att säga vad jag har gjort sen dess då det ändå har gått ca 1 och 1/2 år. Jag har nog provat olika på de flesta jag mött det senaste. Jag känner inget behov av att berätta, oftast börjar jag säga att jag varit sjuk ett tag och nu söker jobb. Om personen då frågar vad jag varit för sjuk så brukar jag berätta den kortfattade versionen av historian.
Det som har fungerat bäst är att säga som det är, vänta tills chocken har lagt sig och sedan svara lite på alla frågor som kommer… Jag brukar väl säga ungefär såhär: Jag fick ett hjärtstopp, de fick inte igång mitt hjärta. Låg i koma och fick olika hjärtpumpar i väntan på nytt hjärta. Nu är jag hjärttransplanterad och det har gått ungefär 1 och ett halvt år sen dess och jag mår riktigt bra idag.  För min del så är det ganska lugnt när jag berättar det så kortfattat. De som jag pratar med blir oftast väldigt chockade (såklart!!!) men samtidigt ännu mer nyfikna. Det brukar gå ganska bra. :)
Ibland berättar jag såklart inte, utan kanske svarar att jag söker jobb och funderar på vad jag ska studera i fortsättningen. Jag brukar ju tänka på vilket humör jag är på sen får man även känna in vem det är som står framför en och vart man är. Det är inte som att jag drar upp det om jag är ute på krogen men på hemmafester så blir det ibland så att jag berättar.  Allt jag gör just nu är ju på grund av det som hänt. Men ju mer tid som går desto längre bort blir det och desto mer kommer jag hinna uppleva. Då har jag ju mer att berätta om! Så det känns bra. 😀