Etikettarkiv: samtalet

Ny frisyr?

image

Hejsan alla som läser min blogg. :) Just nu sitter jag hos frisören med färg i håret. Känns kul! Mitt hår ska varken bli rosa eller lila utan bara lite blondare. :) Mitt hår blir ju inte lika solblekt som vanligt nu när jag inte fått vara lika mycket i solen i sommar. Då löser jag det såhär istället.
Igår hade jag det riktigt mysigt då jag passade min brorsdotter Olivia. Blir så lycklig varje gång jag träffar henne. Morgontrötta Olivia är något av det sötaste jag någonsin sett. :)

Just nu pågår donationsveckan för fullt för att få fler att ta ställning angående organdonation. Jag har tidigare länkat till Jennys blogg där ni kan följa henne i väntan på två nya organ.
Denna veckan tar hon över MOD- Mer organdonations instagram och kommer berätta hur det är att stå på väntelistan med allt vad det innebär. Hon kämpar så otroligt hårt hela tiden och jag önskar verkligen att hon ska få samtalet snart så hon kan få börja leva livet igen. ❤

(Hittar inte hur jag länkar till instagram via mobilen men ni kan söka på merorgandonation på instagram så hittar ni rätt)

Samtalet..

wpid-IMG-20130917-WA0001.jpgJag hade slutat tro på att de skulle ringa.. Jag hade slutat tro på att samtalet någonsin skulle ske… Att min väska jag packat bara skulle stå och bli dammigare för varje vecka som gick.. Men, där hade jag fel!
Kl4:15 ringer telefonen, det är inte dolt nr. Får en knepig känsla och undrar vem som ringer och stör mig mitt i natten. Hon ringer och berättar att de har fått mitt hjärta, de e din tur nu Sofia! Jag får totalpanik och kan först inte förstå att de e sant. Jag tänker att nä nu e detta en dröm. Så hon berättar att hon kommer ringa upp igen för att försäkra mig om att det kommer att hända och för att ordna med transport.
Så jag sätter mig upp i sängen, gnuggar mig i ögonen, orkar inte gå in till mamma och pappa där dom ligger i sängen vägg i vägg med mig. Så jag ringer mamma och de enda jag kan få fram e att mamma, de har mitt hjärta, de e min tur…
Men de blev fart på oss, jag fick totalpanik. Mitt egna lilla hjärta slog ut maskinen… Så hjärtmaskinen jag drar runt på började pipa och visa ett flertal olika felkoder, så jag försökte lugna ner mig själv men mitt i allt så var jag ju samtidigt tvungen att skynda mig. Så kaos var de helt enkelt.
De man kan göra när den piper är att: 1 dricka mer vätska, 2 kolla så att någon slang inte e böjd, 3 kolla så att batterierna funkar 4, kolla så att man har en backup med batteriter, mm… Men maskinen visade de flesta koderna…
Men jag lugnade väl ner mig något och vi kom in till sjukhuset. Väl där så fick vi vänta ett flertal timmar så, sååå bråttom verkar de inte ha varit. Men vi har ju hört historierna om att man knappt hinner komma in och sen så ligger man direkt på operationsbordet.
Den tiden jag fick på mig att fundera gjorde de inte någonting lättare eller bättre.. Blev bara ännu oroligare och räddare..
Men vi gjorde alla undersökningar i tur och ordning. En del röntgenplåtar på överkroppen blev det allt. Sen va de dusch med en descutan svamp (de används i samband med operation) Då blev mitt hår och kroppen om möjligt ännu torrare än de vart på länge… Suger ut all fukt jag kämpat med att få in i mitt hår efter den torra sjukhusvistelsen..
Men helt plötsligt var de dags. De var äntligen min tur att få leva igen, få en ny chans!!

Helt insane, men jag kände ändå att nu e de dags, jag har fått nog av livet med pumpen.. Så jag hoppade på tåget..

En sista bild på mig och den jäävla pumpen!

wpid-IMG-20130917-WA0002.jpg

Pumpbytes dag

collage_0

Idag är de 3 månader sen jag fick denna pumpenheten som hjälper mitt hjärta att slå. Idag är det 38 dagar sen jag kom upp på listan för att få ett nytt hjärta. Idag är det också 38 dagar sen jag skrev på ett papper där jag valt att donera mina hjärtklaffar… Det känns väldigt knepigt.. Jag trodde att mitt hjärta var värdelöst eftersom att det bara är 10% av mitt hjärtas ursprungliga kapacitet som fungerar, så jag trodde verkligen inte att man kunde använda nånting från det… Men jag känner att de får gärna ta allt som går att använda om de kan hjälpa andra.
Att detta hänt mig är något som jag aldrig inte ens i min vildaste fantasi kunde tro skulle hända mig. Men nu e jag här och jag längtar efter den dag då telefonen ringer då det står hemligt nummer på skärmen och det är dags…
Fortsätt läsa Pumpbytes dag