Torsdag- våga planera framåt

Igår gjorde jag klart denna lilla filuren:

image

Blev jättenöjd, den blev så söt. Gav bort den till lilla Olivia igår. Jag är ju nybörjare på virkning så jag kunde aldrig tänka mig att den skulle bli så fin. :) Funderar på att göra en till nu när jag såg hur fin den blev…

Igår fick jag prova på nya plåster till min fot. De ska tydligen vara på i 12 timmar och i början verkar plåstret endast de 12 timmarna som plåstret e på. Ska ta bort värsta smärtan från foten. Sen lite längre fram i tiden kommer plåstret verka även då man inte har på plåstret. Alltså smärtlindring 24 timmar om dygnet.
Skulle va helt fantastiskt om plåstret fungerar för det är verkligen hemskt att gå runt med nervsmärtor. Inga piller rår på det..

Fick även finbesök igår av Eva, Ewa och Kalle. De var de som var på hjärtmottagningen och hjälpte mig under tiden jag var hemma med hjärtpumpen. Mina kontaktpersoner! Så det var kul att visa upp mitt nya fria jag.
De har ju aldrig sett mig utan hjärtpumpen. De va riktigt kul att prata med dem och visa hur bra det går för mig.
Antar att jag får ta en runda på sjukhuset och hälsa på på de avdelningar jag har legat på. Skulle va kul, tror att personalen skulle bli glada också. Att se vad de har hjälpt till med.

Det är så skönt för nu vågar jag se framåt i livet igen. Innan transplantationen så vågade jag inte. Det låter så… absurt men det är sant. Jag vågade helt enkelt inte tro… Rädsla, ångest, panik… Jag kände ju såklart att de skulle vara så orättvist om jag inte skulle få vara här…
Jag visste att det var en stor operation jag stod inför.
Men nu! Jag vågar planera! Jag har kollat vad jag ska köpa för kappa. (Min förra klipptes sönder/ hjärtstoppet).
Kollar hur jag ska klippa mig sådana småsaker som ändå är så viktiga. Jag funderar på vad jag skulle vilja arbeta med i framtiden…
Jag pluggade ju basåret på Chalmers och funderar på att bli ingenjör. Har ju två tentor kvar/ hann inte göra dem eftersom att jag fick ett hjärtstopp i slutet på mars. De två tentorna ska jag i alla fall göra. Det har jag bestämt mig för.
Men jag tror faktiskt att jag skulle vilja arbeta med barn, kanske sjuka barn? Göra deras resa så positiv som möjligt. Det skulle va fint.
Jag har ju en del erfarenhet… Eftersom att man jobbar i princip hela livet så kan det ju vara smart att välja ett arbete man tycker om! Man spenderar ju en del tid på jobbet…

Men vi får se, nu har jag många år framför mig att fundera på vad jag ska hitta på! Hela livet!!! Det är en riktigt go känsla, helt fantastiskt helt enkelt. Min andra chans som jag ska ta vara på lika mycket som jag tog vara på livet innan hjärtstoppet. Nu kör jag!!! Inget kan stoppa mig! 😉

image

En bild från förra gången jag fick åka hem från sjukhuset. Med hjärtpump men utan sjukhusarmband! Tänk denna gången, ingen hjärtmaskin! Bara goo tystnad runtomkring mig, inget klickande.
Längtar tills hemgång!!!! Bara jag i bilen, inte kämpa med att få in en otymplig maskin också. Snart kommer friheten, att få komma hem, på riktigt!

Jag kommer få vara själv! Gå vart jag vill, själv. Jag + maskin = måste ha en livvakt. Nu behövs inte det längre, såååååå underbart!

6 reaktioner på ”Torsdag- våga planera framåt

  1. Vad underbart härligt det låter, goa tjejen!
    Lycka till, inte så svårt att kämpa på nu, tänker jag. Drömmarna finns!
    SÅ kul att höra.
    Kram från okänd /Gerd

  2. Hej Sofia!
    Fin filur du virkat, skönt att ha nåt att fördriva tiden med. Dagarna är långa med ändå går tiden fort på sjukhuset, så är det bara….Kul att du snart ska åka hem, då börjar det riktiga livet..Tänk att få gå ut själv och bara njuta av friheten. Kommer ihåg när jag och min man var ute och cyklade, jag sa flera gånger. Det är jag som cyklar här, titta ner på cykeln och mina ben. Jo, det är jag som cyklade på min gamla (20 år) cykel. Efter kom maken på min elcykel (den vill jag inte ha mer) som jag inte orkade cykla det sista året fast jag hade hjälpmotor…När du kommer hem så bara njut av friheten och tänk I’m back och va mycket ute men känn efter vad kroppen orkar. När man äter kortison blir man lite speedad och göra mer än kroppen hinner med. Hjärtat mår bra huvudet går på högvarv, men din kropp har fått mycket stryk..Men det fixar sej, ge den lite tid bara. Jag gick på sjukgympa 4 månader innan jag började på Friskis o Svettis, och nu konditions o styrktränar jag inför EM nästa sommar. Hoppas vi träffas då tuffa Sofie..
    Ha en trevlig kväll/kram Lisa

  3. Underbara du! Blir så glad för din skull. Du kanske kan föreläsa för andra människor i svåra situationer så småningom, för du sprider glädje. Största kramen.

  4. Hej Sofia!
    Hittade din blogg via din mammas facebook. Ville bara säga att jäklar vilken kämpe du är! Fixar man en sån här resa som du gjort, då finns det nog ingenting man inte fixar!
    Hälsa din mamma, Karl och familjen från gamla balett-Linda :)
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>