Har inte mått jättebra i veckan. Fått migränhuvudvärk som biverkan av medicinerna varje kväll nu och det är riktigt jobbigt. Kan inte ta något extra piller så det är bara att stå ut antar jag. Kan inte sova så de har blivit väldigt lite sömn… Drömmer även mardrömmar så det är kaos helt enkelt…

Men annars så har jag tränat som vanligt. Ganska tungt just nu med träningen men jag fortsätter att kämpa.. Hoppas det blir lättare snart! Har mitt nageltrång som gör svinont… Ska gå till fotvården för 3:e gången nästa vecka.  Det vill inte ge med sig tyvärr :/ Hoppas det inte blir värre för då får väl jag åka in och få dropp jag med. Så vi får hoppas att nageltrånget snart är fixat!

Igår var det biopsi som gällde. Trodde att de hade gjort som de lovat efter förra biopsin som gick väldigt dåligt. Men de hade inte hållt sitt ord så jag var tvungen att förklara ännu en gång och stå upp för mig själv för att få dem att fixa det självklara.
Största problemet är att jag är svårstucken. Jag ska ha antibiotika i dropp innan biopsin så det måste sättas en nål. På bilden ovan ser man droppet och där har de även blivit lite backflöde.
De hade lovat en narkossköterska eftersom att de är extra duktiga på att sticka patienter. Sen skulle jag även få en mindre nål men det fanns inte. Tycker det är tråkigt att de lovar saker de inte håller… Tycker nästan de e bättre att de inte lovar någonting… Hade sovit dåligt natten innan eftersom jag haft sådan ångest inför biopsin. Var väldigt trött och när jag väl kämpat klart för att få den hjälp jag behövde och de höll på med biopsin så började jag gråta. Tycker det är jobbigt att gråta inför folk men jag tror att det var bra att de fick se hur jobbigt jag tycker att det är. De undrade om det var något speciellt som jag grät för och då svarade jag att det varit för mycket helt enkelt. Så trött på all smärta och allt kämpande.
Hoppas nu att de kan underlätta för mig så att biopsi tillfället nästa gång blir så bra som det går. Det som var positivt var att han som gjorde biopsin är väldigt duktig. Så även om det är smärtsamt så går själva ingreppet ganska fort.

Var och besökte en kompis på transplantationsavdelningen i veckan. Hon låg inne för infektion. Var fräckt att kunna gå dit själv. Sen gick jag därifrån hela vägen till sjukgymnastiken på Sahlgrenska och det är en bit. Klarade det galant! Så visst är det skillnad på mig. Har blivit körd i korridorerna så många gånger när jag var såpass svag att jag låg i sängen så att nu kunna gå vart jag vill utan problem, det är fräckt!

Hoppas nu på att nästa vecka blir bättre!!!