Jag lever!

wpid-collage_100.png

I torsdags så firade vi att jag lever! Så hemsk dag.. Så konstigt… Ett hjärtstopp.. Många tycker att detta året har gått så fort. För mig har det varit det långsammaste året i hela mitt liv. Har tidigare alltid haft fullt upp men helt plötsligt stannade livet bara upp.

* Överst till vänster ser ni en bild på mig en av de första gångerna jag lyckades få kraft nog till att hålla upp tummen.
Bilden överst till höger är en av de första bilderna tagna på mig efter hjärtstoppet när jag låg på intensiven.
Sista bilden är första gången jag fick vara ute i friska luften efter att ha legat på intensiven. Runt 45 dagar var det nog…

Fan vad jag har slitit och kämpat detta året… Så mycket tårar, så mycket ont. Så mycket vilja och så mycket mod. Så sjukt mycket slit för att komma tillbaka till mitt liv igen och än är jag inte tillbaka.. Vilket år, att jag lever är ju ett under. Jag har så svårt att ta in det men de säger ju att jag är ett medicinskt under…Jag har överlevt ett hjärtstopp utanför sjukhuset och min hjärna fungerar. Inga hjärnskador vilket är helt otroligt. Är så lycklig! Är så glad, trots att det är väldigt kämpigt då och då..
Är glad över att jag är så envis som jag är. Vet inte hur man tar sig upp från sjukhussängen så fort som jag gjort om man inte är envis. Det har verkligen inte varit lätt, vad mycket slit det krävs… Blir så ledsen när jag tänker på det.
Så ledsen jag varit, det var länge som jag inte vågade tro på att jag skulle överleva… Försökte på något sätt lämna lite anteckningar efter mig, så min familj skulle ha något att läsa, mina ord där det står hur mycket jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig. Utifall att det inte skulle gå bra… Tårarna faller nu när jag skriver detta.. Så fort jag tänker för länge på det som varit så kommer tårarna.. Försöker att inte tänka på det i förhoppningen av att det ska blekna med tiden..
Så kämpigt, men jag står här idag! Jag är kvar på jorden, jag får fortsätta att leva vilket är helt fantastiskt!

Är så tacksam över att du, Kerstin satte igång med HLR den dagen. Du litade på dina instinkter och tack vare dig fick jag en chans att komma tillbaka till livet igen! Tack du/ ni okända som också hjälpte till den dagen då jag fick mitt hjärtstopp. Att ni inte gav er! Tack till alla fantastiska läkare, kirurger, perfusionister, sjuksköterskor osv. Tack till de som har skapat alla maskiner som hjälpt mig på vägen. Tack till alla forskare. Tack för alla beslut som tagits som gjort att jag överlevt. Tack till alla skattebetalare som gör att jag har kunnat få min vård.
Tack till alla blodgivare, utan er hade jag inte överlevt en sekund. Tack till min fantastiska omgivning som gjort att det varit värt att kämpa (!) . Tack till alla som har stöttat och fortfarande stöttar mig. Tack till mig själv för att jag har orkat ta mig igenom skiten. Mitt största tack går till min donator, tack för att du valt att donera dina organ, tack vare dig så finns jag här idag!

Så för mig är inte denna dagen bara något negativt. Tänk på hur många som har hjälpt mig. Alla fantastiska människor som funnits där för mig. Tänk att jag lyckades vara på ett så rätt ställe när allt gick så fel. Tack Kerstin för att just du gick förbi. Tack för att du inte hann med tåget jag kom till centralen med, utan att du istället valde att kolla efter vad den stora folksamlingen berodde på. Där hittade du mig.


Jag kan nu se ljust på framtiden, tack vare er allihopa…. <3
(och jag kan bada 😀 )

 

I made it! ;)
I made it! ;)

 

13 reaktioner på ”Jag lever!

  1. Du hade så rätt, Soffi… Tårarna trillar på mig oxå…
    Största tacket till dig min underbara älskade unge för att du inte gav upp utan fortsatte kämpa! Och för att du fortfarande kämpar, aldrig klagar och alltid hittar det positiva mitt i allt. Du är otrolig!!! Och jag kan aldrig nog uttrycka hur lycklig jag är över att ha dig här – för det finns inga ord för det jag känner… Älskar dig!!!

  2. Tack själv för din blogg och för att du låter oss vara med på din resa.

    Jag hoppas att du kommer att få mer och mer ”sinnesro” i den mån det
    är möjligt samt att du slipper din ångest och dina mardrömmar.

  3. Fantastiskt. Otroligt. Gripande. Starkt. Både vad som hänt och hur du beskriver det. Lycka och välgång önskas!!!

  4. Finaste härliga Sofia. Så underbart att du orkar igenom allt. Att du orkar dela. Tacksam över att få läsa och ta del av din glöd och din livslust. Tacksam över att just Du finns . Finns kvar som en del i våra liv här på jorden. <3

  5. Det var så länge sedan vi träffade Sofia – men jag har följt din resa på håll och är så imponerad av din kämpar glöd. Du har fått mig att tro på mirakel. Kramar från gamla danskompisen Jane

  6. Min bästaste och finaste vän ❤️ Är så tacksam för all vård och alla människor som funnits runt omkring dig! Du är en kämpe och du kämpar på trots jobbiga dagar! Du är ett mästerverk och jag är så glad att du äntligen fick bada och har nya minnen med badande inte bara KOS 😉

    Jag älskar dig och saknar dig!!❤️

  7. Sofia!
    Varje dag på jobbet passerar jag en bild på dig från föreställningen på operan där du i mitten som den goda fen avslutar vår jubileumsföretsällning!
    Vad du har gått igenom sen dess är alldeles oerhört. Inget en ung kvinna ens i sin vildaste fantasi kan tro ska hända. Jag fick höra om det förra våren, vi var alla chockade men otroligt lättade att du klarat dig och att du med ett nytt hjärta är påväg tillbaka till det som är ditt liv.

  8. Jag blir så berörd när jag läser. Det är otroligt vilken kämpe du är poff! Något så hemskt hände just dig och det känns så orättvist. Men du har bara kämpat och kämpat. Jag är så otroligt imponerad! All lycka önskar jag dig <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>