Etikettarkiv: kämpa

Skit också…

tillhör poffen.se
H
ej,
idag har varit en omvälvande dag… Eftersom det är 1,5 årsedan jag transplanterades så hade jag idag ett läkarbesök som varit inbokat sen långt tillbaka. Men tyvärr fick jag inte alls det besked jag ville.
Idag fick jag veta varför skillnaden är så stor mellan min puls och blodtrycket. Mitt hjärta kör sitt eget race och slår jättefort medans min kropp försöker signalera att hjärtat ska slå långsammare. Men eftersom det inte finns några nerver som binder ihop dessa två (som kan signalera) så jobbar hjärtat och kroppen i olika takt. Visst låter det knas? Vad är det för superhjärta jag har egentligen?  <3
Läkarna har nu kommit fram till att de ska göra en elkonvertering* av mitt hjärta.
Jag blev så förbannad och ledsen när min läkare sa det. Min plan var att när magen mår bra, då kommer hjärtat lugna ner sig och allt kommer bli bra. Som om det skulle vara så enkelt?… De hade dock nämnt elkonvertering igår så jag hade faktiskt läst på lite via vårdguiden och hade en del frågor att ställa. Kändes skönt att få reda på det jag ville direkt. Hade med mig morsan på läkarbesöket och det var väldigt skönt att ha ett stöd och även ett par extra öron med mig.
*Medan man är sövd får man strömstötar via två elektrodplattor som antingen läggs eller klistras fast på bröstkorgen. Hjärtat övervakas med hjälp av EKG och läkaren kan på en gång se om strömstötarna har gjort att hjärtrytmen blivit som den ska vara. Behandlingen tar cirka fem till tio minuter.

Jag är faktiskt mest rädd för att bli sövd igen. Jag har ju så j***a jobbiga minnen sen sist jag var nersövd (vakna upp efter 1 månad, desorienterad utan möjlighet att röra på mig eller prata). Så medans min hjärna försöker tänka logiskt så tar rädslan över. Så mycket ångest som bara bubblar upp till ytan igen. Så jag grät en skvätt… Är inte alltid lika tuff…  :/

Men ju mer vi diskuterade desto mer förstod jag att det är ett rutiningrepp. Frågade min läkare vad som var vanligast, elkonvertering eller biopsi av hjärtat. Då svarade hon elkonvertering och det gjorde mig lugnare. Sen har jag världens bästa familj och kompisar som stöttar mig. Så nu är jag lugn och go igen. Självklart orolig men så är det ju bara…

Men innan en elkonvertering kan genomföras måste de kolla om jag har några blodproppar i hjärtat. Då använder man sig av en slang med ultraljud och en liten kamera som man för ner via matstrupen när jag är halvt sederad (lite väck men ändå tillräckligt med för att tycka det är riktigt obehagligt).
Hittar de några blodproppar i hjärtat så går ingreppet inte att genomföra imorgon utan då måste jag gå på blodförtunnande i ca 3 veckor innan det kan genomföras.
Hittar de inga blodproppar så kommer de söva ner mig helt och genomföra elkonverteringen. Imorgon vet jag vad som händer…
Jag tycker nästan att det här med slangen ner i matstrupen känns som den värsta biten eftersom jag är nersövd när elkonverteringen görs. Men det är bara att ta sig igenom skiten!

tillhör poffen.se
Tog en kopp varm choklad som lite tröst när jag kände mig nere.. Funkar alltid! Det och goa vänner gör att allt känns lite bättre igen.

Just nu känner jag bara bleh… Orkar inte mer sånt här… Det finns andra som har det värre men jag tycker faktiskt att detta känns riktigt jobbigt. Men de ska nog gå bra imorgon. Är bara så himla nervös… Wäh.

Positivt: Det finns något att göra för att jag ska må bättre!

Hm

Hej!

De e ingen bra dag idag utan en ledsen dag, så de blir inte så mycket till bloggande. Men jag har mycket att berätta, det har jag..
Det får blir såhär ibland. Jag orkar inte alltid.. :( Mycket som kmr ifatt en..E riktigt ledsen. Känner mig verkligen ledsen på djupet… Vet inte vad jag ska göra åt det..Idag undrar jag varför jag ens kämpar….

Kämpigt

image
Gott med frukost…

Hejsan!

Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna. Har sovit hur mycket som helst… Igår sov jag ca 5 timmar extra mitt på dagen och jag kunde fortfarande sova på natten… Jag antar att det kanske är nu som tröttheten kommer… Att jag kanske har kämpat så länge att min kropp inte riktigt klarar av mer.
Jag är bara glad att jag äntligen kan sova. Dock så har jag väldigt konstiga drömmar just nu. Riktiga mardrömmar är det.
En av alla drömmar handlade om att jag skulle transplanteras igen. Att jag kom tillbaka till dagen då jag föll ihop men att jag istället befann mig på akuten. Jag försökte få uppmärksamhet av personalen på akuten och få dem att förstå hur illa det var. Att de kanske inte skulle klara mig om de väntade med att hjälpa mig men de fortsatte med sitt och struntade i vad jag sa. Riktigt jobbig dröm eftersom jag redan visste hur illa det kunde bli om jag inte fick hjälp. Men jag lyckades tyvärr inte få hjälp i drömmen heller.
Kämpigt med alla jobbiga drömmar… Får väldigt mycket ångest när jag tänker tillbaka på det som hänt och jag blir även väldigt ledsen. Blir ledsen över hela situationen. Det är ändå en sorg att mitt hjärta inte fungerade… Även en sorg över min kropp som nu har fått så många ärr… Det måste bearbetas mitt i allt. Jag är inte otacksam på något sätt, jag vet att det inte fanns något val, att det var tvunget att hända. Men det är sådant jag inte hunnit bearbeta innan… Det är lite krångligt att förklara. Är stolt över mina ärr nu, stolt över att jag har klarat mig. Det är ett bevis på min kamp.
Vad gör det att jag har några ärr när jag äntligen mår så mycket bättre? När jag fått den finaste gåvan som man kan få, jag fick mitt liv tillbaka tack vare min donator. Är evigt tacksam!

Försöker att se det positiva i allt men det är inte alltid så lätt, men jag kämpar! Det är så det blir lättare. Jag undrar hur lång tid jag kommer må som jag gör nu. För jag mår inte bra. Jag blir väldigt lätt ledsen av småsaker. Sådant som påminner mig om allt som varit och som påminner om hur jobbigt jag haft det. Jag har så ont hela tiden och jag har verkligen tröttnat på det. Är trött på att jag har så svårt för att fokusera och även har svårt för att argumentera. Är trött på alla mardrömmar som förstör som gör att jag inte kan somna om. Är trött på att min fot inte fungerar som den ska. Är trött på allt pappersarbete. Är trött på försäkringskassan… Är trött på att tårarna är så nära hela tiden… Men det är ju inte så konstigt att det är som det är.

Jag hoppas att det blir lättare snart, att det blir lättare att få känna mig lycklig. Jag tror det :)

Livet

image

Tittar tillbaka lite på året som varit. Hittar lite gamla papper mm… Den första bilden är på mitt läkarintyg. Där står det på punkt 4, funktionsnedsättning: Går med gåbord, försiktig mobilisering. När det skrevs så kunde jag fortfarande inte gå utan stöd. Det var otroligt jobbigt att bara gå några meter. Efter mig hade jag maskinen som skötte det mitt hjärta inte klarade av. Att pumpa runt mitt blod. Men jag var inte stark nog att dra runt på den. Det var omöjligt att orka dra den och försöka gå samtidigt när man var så svag som jag var då.
Fortsätt läsa Livet

Sömn!

Inatt sov jag som en kung! För första gången sen hjärtstoppet så sov jag på sidan, bekvämt! Jag fick bara liite ont i bröstkorgen men det va de värt. Så underbart att få sova som man vill, kunna byta sida själv, slippa få helt sinnes smärtor pga slangarna i magen. Fick sova tills lunchen, alltså kl 12….
Vaknade i en timme på morgonen för att kolla på Marie som jag skrev om igår. Tyckte det va en riktigt bra intervju. Bra att det kommer ut mer info om transplantationer! Men också känslomässigt jobbigt att höra igen. Men det är ju ingenting i jämförelse med vad Marie går igenom. Vi båda har varsin historia som är viktiga att berätta. Starkt i alla fall!

Fortsätt läsa Sömn!