Dan började bra slutade sådäär… :/


image

Så idag har jag varit på fotvård! Väldigt lyxigt. Skönare än jag trodde. Kände inte så mycket när hon höll på med min högra fot (den dåliga foten) men den behövde lite fotvård den med. När hon höll på med den friska foten, där jag bara har lite känselbortfall så fixade hon till ett nageltrång och det var egentligen syftet med fotvården.

Hade tydligen nageltrång på båda stortårna så nu är de omplåstrade. Gjorde svinont att fixa det men det måste ju göras..Känner bara smärtan av nageltrånget i ena foten.Väldigt knepigt att man ser att hon pillar med högra foten men man känner inget…. Så skevt!

Sen köpte jag lite grejer på vägen hem…. 🙂 Vi hade det mysigt jag och mamma. Idag blev också dagen då vi lämnade tillbaka alla hjälpmedel. Såååå skönt att bli av me skiten, känns lite som ett avslut! Slippa påminnas om att man inte är frisk… Det är skönt!

image

Hittade detta garnet som va väldigt billigt! För mössa, halsduk och vantar kostade garnet ca 300 kr. Skitbra ju! För 300 får man la en halsduk annars. 🙂 Så de va värt! Nu ska jag bara sticka ihop det också… ^^ Men det går nog bra!

Sen hade min bror fått för sig att vi skulle äta ärtsoppa lagad från grunden idag… Var jättelängesen jag åt ärtsoppa men de var ganska gott faktiskt!

image

På kvällen så satt vi bara och myste framför tvn. Jag virkade lite på min gubbe jag gör…. Det börjar arta sig! ^^ Får se om den blir klar imorgon.

Pratade lite om halvåret som gått och det rörde upp väldigt mycket känslor… För att klara av detta halvåret som varit så har jag inte tillåtit mig att se bakåt. Jag har försökt hålla mig sysselsatt för att försöka komma bort från hela situationen.
Bara köra på och se framåt. Men det går inte alltid och det var en sådan dag idag. Tittar tillbaka lite och så bryter jag ihop. Antar att det också måste ske ibland… Men det är väldigt jobbigt.
Men det har ju varit förjävligt. Att vakna upp och inte ha en aning om vad som hänt, inte kunna prata, inte kunna röra sig och att inte kunna fråga… Det är nog det värsta tänkbara. Sen ska de försöka övertyga mig om att jag har fått ett hjärtstopp, hjärtat fungerar inte, enda alternativet är att operera in en hjärtpump i väntan på transplantation. ?
Hur fan ska man kunma tro att det har hänt.. 20 år och hjärtsjuk…
Får sådan ångest när jag tänker på det. Minns att jag tänkte att det enda logiska här är att det måste vara en mardröm och då kan man ta sig ur det. Så jag börjar veva me armar och ben i tron om att det är en jättehemsk dröm och då trycker de ner mig i sängen igen. Usch 🙁
Jag önskade flera gånger att ja skulle vakna upp ur den där hemska drömmen..
Min andra logiska förklaring var att det kändes som att de kanske hade råkat lägga fel patient i sängen, opererat in slangar i fel patient. Men så var det inte… Så jobbig väg tillbaka, så smärtsamt allting…. Alla jobbiga minnen från sjukhustiden som kan komma lite närsom..

Men det är en ny dag imorgon, nya tag helt enkelt… Får hoppas att jag kan somna snart..


8 svar till “Dan började bra slutade sådäär… :/”

  1. Jag vet att du inte tycker om att man tycker synd om dig, men hur kan någon låta bli att göra det?! När jag läser hur du har känt och känner så ryser jag och får tårar i ögonen.
    Fy vilken ångest!
    ( Här tog jag en paus, var tvungen att tröstäta en bulle & lite kaffe)
    Tyvärr så var ju din mardröm på riktigt, men du har vaknat. Även vid en vanlig riktigt otäck mardröm kan det ju dröja flera dagar innan man kommit över de värsta känslorna, men minnet av den finns ju alltid kvar.
    Du var sjuk, levde i din mardröm i så många veckor, ja månader, och har bara varit hemma några veckor ännu utan pump och med ett nytt sätt att leva. Fortfarande är ju antalet mardrömsveckor många fler än ”vara-vaken-veckorna”.
    Jag är övertygad om att de värsta minnena snart har lugnat ner sig även om det tar lite tid.
    Hoppas att du/ni får en bra helg. Stor kram till dig.

    • Hejsan Eva-Lena!
      Jag tror att jag bad alla att inte tycka synd om mig för då skulle jag nog inte klarat av situationen alls. Genom att bli behandlad som om jag vore frisk så var det lättare att kämpa längs vägen. Men jag förstår att flera har tyckt synd om mig, såklart! Jag tycker synd om mig när jag tänker tillbaka. Skitjobbigt helt enkelt… Väldigt svår situation också.. Men det var mitt val och trots allt så har de ju gått bra. 🙂 Men förstår om de var svårt att möta mig när jag var såpass sjuk och försöka vara som vanligt. Omöjligt helt enkelt..
      Jag hoppas så att mardrömsminnerna ska lugna sig, riktigt jobbigt att leva med. Men de blir bättre, de blir det!
      Du får också ha en bra helg!! Kraam 🙂

  2. Lilla vän!
    Det är inget man önskar någon människa, du har varit tuff och tagit dej igenom detta.. Men samtidigt spökar det i ditt huvud, det är inget man glömmer. Men med tiden bleknar upplevelserna. I min familj säger man: det var tur att det var du för ingen annan av oss hade klarat av det (tror inte på dom, men det stärker men) så jag brukar kalla dom mesar.. Ibland måste man skämta även om sjukdomar. Och nu ska jag göra nåt som ingen annan i familjen gjort, träna inför EM. Hoppas att få träffa dej där, så kämpa på tjejen. Men först en mysig helg innan vi börjar träna.
    Kram Lisa

    • Hejsan Lisa,
      Får hoppas på att det bleknar. Kommer ihåg så mycket från intensiven tyvärr. Tydligen inte vanligt att patienter gör det och tur är väl det. Synd att jag kommer ihåg såpass mycket men samtidigt är den brutala sanningen att jag är glad att min hjärna fungerar! EM blir det inte för mig, tror inte foten blir bra tills dess, men lycka till!
      Kram Sofia

  3. I första hand träffas man och i andra hand tävlar man. Så sa dom till mej i alla fall. Jag kan ingen sport alls men där är kast med liten boll. Vet inte vad det är, var inte med på gympan i skolan. Jag hade tänkt stå och kasta, hahaha. Det får se hur roligt ut som det vill. Jag har aldrig haft en sån upplevelse…
    Kram Lisa

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.