Etikettarkiv: kämpe

1,1 mil och lite till…

image

Hejsan,
Igår hade jag en ordentlig träningsdag på 2 timmar. Först tränade jag styrka 1 timme med transplantationsgruppen. Det är en grupp där vi endast är transplanterade eller påväg till en transplantation. Igår var vi bara 6 personer och jag är enda tjejen. Yngst är jag också… Hah Men det är suveränt för att jag slipper köa till maskinerna jag ska använda.
Första passet cyklade jag 0.5 mil innan jag började träna styrka. Det var mest armar och bål träning som jag fokuserade på.
Andra passet är intervallträning på cykel som också ligger på en timme. Jag lyckades cykla nästan 1.2 mil på ca 25 minuter. Är ganska nöjd med min insats då jag inte tränat under hela min förkylningsperiod på 4 veckor.
Känns härligt att jag inte tappat så mycket kondition. Blir fortfarande yr när jag cyklar men då brukar jag bara sakta ner lite för att ge kroppen en chans att återhämta sig. Efter 25 minuter på cykeln är det cirkelträning som gäller
Där är det mest lår, armar och balans jag tränar.

Många tror att jag knappt kan göra något på gymmet och om jag kan så är det väldigt låga vikter och få upprepningar. Så är det absolut inte. Jag kör på så hårt jag orkar och ökar vikterna successivt. Jag utmanar mig själv, blir svettig och kan ta ut mig. Så nu vet ni det! ^^

Hoppas att alla som läser detta har en go helg! Tack för alla kommentarer på det tidigare inlägget, får hoppas jag kan vakna av flera väckarklockor nu… 😉

Tänk om…

tillhör poffen.se
Tänk om jag hade haft ett friskt hjärta då…


I
dag var jag på Lorenbergsteatern och såg Mareld där elever från bland annat Svenska Balettskolan i Göteborg och även Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm medverkar.  De var otroligt duktiga och det var väldigt roligt att se!
När jag satt där i publiken så kom många gamla minnen tillbaka från när jag gick på skolan. Många goa minnen och även väldigt kämpiga. Jag minns många gånger som jag blev svimfärdig ganska fort på balettlektionerna och tänkte då att det var ett positivt tecken på att jag kämpade riktigt hårt. Tyckte samtidigt det var konstigt att de andra tjejerna i klassen inte alls verkade lika medtagna som jag blev efter vissa övningar.
Bilden ovan är från när jag hade rollen som Lila feen i Törnrosa som var min sista föreställning jag gjorde på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Det var i slutet på 3:an i juni 2011 som jag gjorde ett solo på ca 1 minut och 30 sekunder. Jag minns hur otroligt kämpigt det var att klara av att utföra hela solot. Efter 1 minut så kändes det inte som om mina ben bar mig längre, orken var slut. Minns att mina lärare var riktigt tuffa mot mig och de ställde tillslut ett ultimatum. Om jag inte klarade av att utföra hela solot utan pauser inom en vecka så skulle jag inte få göra det på scenen.
Jag minns hur ledsen och uppgiven jag blev när de berättade det för mig. Samtidigt var jag frustrerad att min kropp inte orkade. Chansen att jag skulle klara av det kändes minimal… Det jag visste var att jag inte tänkte ge mig envis som jag är.

På något sätt så fick jag kraft och klarade av att utföra solot i ett svep. De berättade att jag hade klarat det. Jag skulle få framföra solot på Kungliga Operans scen och jag kunde inte varit lyckligare!
Jag minns hur nervös jag var när jag tog mina första steg ut på scenen på premiärkvällen. Men när musiken började så njöt jag av att få vara i blickfånget. Det var äntligen min tur att få synas och jag var riktigt stolt över mig själv efteråt. Det var extremt jobbigt att utföra solot men det glömdes bort just då, det jag kände var ett underbart lyckorus som spred sig i hela kroppen.

Än idag så förstår jag inte hur jag orkade utföra hela solot på scen men jag är så lycklig att jag gjorde det. Den stunden är ett väldigt fint minne som jag bär med mig och tänker på då och då…

Tänk om jag hade haft ett friskt hjärta då. Jag undrar vad jag hade kunnat åstadkomma… Jag undrar hur det känns att dansa balett med ett friskt hjärta… 

Här nedan är ett klipp som visar hur solot som jag utförde såg ut.
OBS det är inte jag som dansar i klippet.

Biopsi.. igen.

Kunde inte sova inatt så jag låg vaken ett tag… Var lite nervös inför biopsin, ville be om morfin eftersom de kändes så bra förra gången. Men nope, de blev inge morfin för mig idag.
Biopsierna e inge roliga att göra. Så knepigt och huden är så känslig på halsen så ska de först spruta in bedövning, sen stoppa in en slang i blodådran sen plocka minibitar av hjärtat. Varje gång som de plockar en bit så hoppar hjärtat till med några hjärtslag. Inte kul helt enkelt. Allt detta görs när man är vaken. Blöh. E så tröööött på all smärta.

Fortsätt läsa Biopsi.. igen.

Tisdag

Idag tränade jag tills det att benen vibrerade. Då kände jag att de kanske räckte… Känns väldigt skönt att få komma igång igen och börja träna mer på riktigt. Jag får ju inte använda armarna, så de kan jag inte träna. Men benen och konditionen går bra att träna upp. Så de sysslar jag med på förmiddagarna.
Fick besök av en jättego sköterska från THIVA. Hon hade med sig massa toblerone som hon hade vunnit på Liseberg. Jag som älskar toblerone! Såå gott!!

Fortsätt läsa Tisdag