Vad innebär en 1års kontroll?

tillhör poffen.se
H
ejsan,
Igår var en kämpig dag och som jag skrev tidigare så är jag överlycklig över att 1:års kontrollerna är klara! 

Klockan 7 skulle jag vara på sjukhuset för att läggas in inför ingreppen som skulle göras. Jag var väldigt trött och hungrig då jag var tvungen att fasta sen kvällen innan. Men mitt humör var på topp och jag fick bra hjälp när jag kom dit, fick nya kläder i form av sjukhusnattlinnet. De skulle sätta en ganska grov nål i armen och jag var lite nervös då vi hade svårt att sticka mig med en liten nål i onsdags. Men sjuksköterskan lyckades första gången! Blev så glad! Tack kroppen och tack bästa sjuksköterskan. 😉
Sen var det dags, kl 8 fick jag åka till kardiologlabb för att göra en hjärtkateterisering, hjärtbiopsi och kranskärlsröntgen. (Extra förklaring av orden hittar ni om ni klickar på de orangefärgade orden och ni hittar även info längst ner på blogginlägget. )

Jag hade försökt att inte vara orolig, försökte tänka att det inte var så jobbigt att göra dessa undersökningar. Försökte peppa mig själv och tänka: jag är tuff och jag klarar detta! Jag har gjort många biopsier nu och detta ska nog inte vara så farligt. Men när jag väl lade mig på britsen så var jag inte lika tuff längre. Jag vet att det kommer sticka och svida till när de sprutar in lokalbedövningen och jag försökte förbereda mig på att det skulle komma.
När de skulle göra lokalbedövningen på halsen så brast det för mig. Jag kände mig så himla ledsen, på djupet. Det är då tårarna inte går att stoppa. Jag tänkte mest att fan va jobbigt detta är egentligen. Samtidigt så vet jag att det är något som måste göras så jag försökte tänka på andningen när jag låg där och lät tårarna falla. Snyftade till lite och det var först då de märkte att jag var ledsen. De frågade om det var något speciellt jag var ledsen över och då svarade jag att det vet jag inte just nu… Fast det visste jag ju egentligen så det var ett ganska dumt svar. ^^ Men de var jättegulliga och tog hand om mig på bästa sätt, det kändes skönt. Kände mig trygg och det är viktigt.De utförde alla undersökningar och det gick ganska bra ändå trots alla mina tårar. Jag hämtade mig efter en stund och kände mig lugn igen. Kan delvis bero på att jag fick lite lugnande också. 😉

Det som var väldigt jobbigt var att man under hjärtkateteriseringen skulle cykla liggandes ner med benen i luften där mina fötter placerades på varsin trampa. Det var skitjobbigt då jag var tvungen att hålla mig på ca 60 varv per minut under hela undersökningen. Frågade hela tiden hur lång tid det var kvar då det brände ordentligt i mina lår efter bara 1 minut. Frågade om det var okej att sluta och då svarade de att:Ja de e de väl men undersökningen blir inte lika bra. Så jag lyckades hålla ut envis som jag är.  Var så glad när jag fick sluta trampa och kände mig stolt att orkade hela testet.

Blev väldigt nervös då de skulle göra kranskärlsröntgen via pulsådern i min högra ljumske. Jag hade förberett mig på att de skulle gå in i armen men mina kärl var för små. De sprutade in lokalbedövning i ljumsken och skulle sen göra ett snitt för att få in katetern som sedan skulle upp till mitt hjärta. Men då de skulle börja så stack det till och jag sa AJ direkt. De frågade då om jag fortfarande hade känsel och då svarade jag: ja. Då fick de ta lite mer lokalbedövning och sen kunde de fortsätta med undersökningen. Jag försökte kika lite på skärmen där man ser det som läkarna ser. Man ser när kranskärlen pulserar och jag tycker det är så intressant. Men det fick jag kanske inte då de sa till mig att lägga ner huvudet igen. Så jag fick nöja mig med att snegla på skärmen. Tycker det är spännande när man ser alla ståltrådar som håller ihop min bröstkorg också. Kanske är lite knäpp men jag vill gärna se att allting sitter ihop som det ska. ^^

När undersökningarna var klara så skulle jag tillbaka upp till transplantationsavdelningen. Jag fick inte röra på benen eller huvudet för att se till så att blödningen stillas( i halsen och i ljumsken). I 2 timmar ska man ligga still och sedan kan man försiktigt resa sig upp. Så jag kunde inte göra så mycket, som tur var så hade jag pappa med mig som jag kunde tjöta med. Var vrålhungrig då undersökningarna hade tagit 3 timmar så jag lyckades äta lite youghurt när jag låg ner som ni ser på en av bilderna ovan. Under dessa 2 timmar utför de kontroller så att benen fungerar som de ska och att jag inte tappar känseln eller blir blå om fötterna tex. När de kände på mitt högra ben så märkte jag att hela insidan av benet hade domnat av. Då blev jag rädd, riktigt rädd. Det är för att den ljumsken blev förstörd då de satte in ECMO:n akut i mars 2013. De fick då göra ytterligare ett ingrepp för att fixa till i ljumsken och det kan ha varit det som gjort att jag fick en nervskada i foten. Så nu tänkte jag bara fan också om jag har tappat känseln på nytt. Skit om de har kommit åt något nu..” Tankarna eskalerade men jag orkade inte ens bli ledsen. Jag tänkte mest att ”shit va tråkigt. Kan man gå om hela insidan av benet har domnat bort? Jomen det kan man nog så då klarar jag mig ändå. ”

Men eftersom jag blev riktigt skraj så bad jag om en ultraljudsundersökning av ljumsken för att vara säker på att de inte hade råkat komma åt något. Så jag fick en undersökning direkt och då kunde de konstatera att allt såg bra ut, inget avvikande. Hon visade mig även på skärmen hur det såg ut och jag kände mig riktigt lättad. De vi tror har hänt är att de kanske kommit åt en nerv när de sprutat in lokalbedövning och därför hade jag ingen känsel ett tag.

Nu är känseln tillbaka och jag mår mycket bättre än vad jag gjorde igår. Fick dock allergiska röda utslag över hela kroppen. Nu insåg jag att det är kontrastvätskan jag är allergisk mot. Det kliar som tusan men det borde avta snart. Är öm i överkroppen och även i ljumsken. Tidigare fick man stanna flera timmar på sjukhuset efter att de varit inne i ljumsken men nu behövde jag inte vänta så länge då de har kommit på en ny liten finurlig grej. En kollagen plupp som de sytt fast som inom 90 dygn kommer ha absorberats av kroppen. Helt fantastiskt tycker jag! Tack till dom som kom på denna smarta lösning!!

Min sista kommentar blir la att jag är överlycklig över att detta året gått så bra som det gjort och att jag är klar med alla kontroller för nu. Känns superb!

Vill ni veta något roligt?? 
Jag fick en 0:a på biopsin. Det bästa! 😀 Wiii! 

tillhör poffen.se

Hjärtkateterisering: 
Hjärtkateterisering innebär att en mycket tunn slang (kateter) förs in i kärlsystemet via ljumsken eller handleden och lirkas genom kärlträdet upp till hjärtat samtidigt som kontrastvätska sprutas in så att man kan se hela förloppet på en röntgenskärm.

Kranskärlsröntgen:
När man undersöks ligger man på rygg på ett röntgenbord. Man är vaken hela tiden och kan tala med personalen, få information och följa delar av undersökningen på en tv-skärm.
Före undersökningen får man en spruta med lokalbedövning. Läkaren för därefter en tunn plastslang, en så kallad kateter, in i en pulsåder i antingen ljumsken eller handleden. Katetern styrs sedan via blodkärl till hjärtats kranskärl. Det kan sticka lite när plastslangen förs in, men det gör inte ont när den ligger inne i blodkärlet.
När slangens spets har kommit fram till kranskärlet sprutar läkaren in kontrastmedel som gör att kranskärlen kan ses på röntgenbilder.

Hjärtbiopsi:
Före biopsin tvättas höger sida av halsen och läkaren lokalbedövar huden. Läkaren lägger sedan in ett mjukt tunt plaströr i venen på halsens högra sida där man för in en tunn biopsitång och nyper knappnålshuvudstora biopsier av hjärtmuskeln.
Man har ingen smärtkänsel på insidan av hjärtat och ingreppet gör inte ont, men hjärtat slår till lite extra just då man nyper med tången. Vid behov kan man få lugnande medel innan och under biopsin.

11 reaktioner på ”Vad innebär en 1års kontroll?

  1. Skönt att det gick bra♥
    Jag ska snart ner på min 9biopsi det är alltid lite oroligt man är så utlämnad .
    I går cyklade jag tre mil på järnvägen det är så roligt idag blir det nog en promenad. Ha En Bra Dag♥♥

    1. Ja det var jätteskönt AnnLouise. Ja det är ju det. Hoppas du får ett bra resultat efter biopsin. Roligt att du kommit igång så bra med träningen. Hoppas du haft en bra dag du med.

  2. Du är en hjälte som klarat av alla dessa stick och grejs under det här första året. Man får bryta ihop, för att sen känna sig stark igen:-)
    En stooor guldstjärna i kanten till dig! (fick alltid jag hos tandläkaren i tidkortet när jag var liten:-D )
    Kraam från mig

  3. Oj, vad pennan har jobbat. Jag har skrivit ut sidorna som jag läser ikväll, känner att det blir lite känslosamt. Hör av mig imorgon vännen.
    Kramis

  4. God morgon Sofia!
    Tog mig en sovmorgon idag. Usch jag känner igen det mesta av vad du skriver. Jag gjorde min 1 årskontroll förra sommaren, då låg jag inne 2 nätter, jag gjorde biopsi ena dagen och kranskärl nästa. Jag fick också göra kranskärlsröntgen i ljumsken för kärlen i armen drog ihop sig. Min 2 årskontroll var mycket smidigare, bara 1 övernattning, ingen biopsi och ingen franskärlsröntgen. Istället gjorde man en ct scan och det funkade bra på mig. Det blir inte bra på alla för ibland ligger kanske ett kärl under revbenet man vill se… Nu är jag i Lund och jag tror att där är skillnader. Vill du kan jag ställa frågan på Viking fb (endast transplanterade).
    Du är fantastiskt duktig och du verkar ha anpassat dig bra i din nya situation, men man har ju inget val. Men du har verkligen tagit tag i situationen….
    Tänkte när jag läste när du låg och tårarna rullade ner från dina kinder, det är då du ska blunda och tänka på dina fina färgade bollar du köpt. Jag har alltid såna tokiga saker för mig för att skingra tankarna. Tänker på nåt som gör mig glad.
    Kramis

    1. Hejsan Lisa,
      Ja, det kändes som om detta var den värsta gången då alla undersökningar skulle göras på samma gång. Samtidigt är jag jätteglad då jag tycker det känns så bra att veta att de kollat igenom kroppen ordentligt. Att det inte är något allvarligt fel. Nej det känns inte som det behövs. Tror det var så jobbigt också då jag inte hade någon aning om vad som hände och när. Tack så mycket, ja precis man har verkligen inget val. Jag försökte verkligen tänka på annat men sen kom jag hela tiden tillbaka till känslan av hur jobbigt det är. Haha, men nu har jag kanske övat upp mig inför nästa prövning? 😉

      Kram tillbaka!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>