Etikettarkiv: rädsla

Alla hjärtans dag!!!

image

Hejsan allihopa och glad alla hjärtans dag!
En dag som denna väljer jag att tänka lite extra på min donator som har gett mig en ny chans till livet. Tänker på min donators familj som saknar någon idag. Tänker på de som fortfarande väntar på ett organ och på de som aldrig fick den chans jag har fått. Tänker på livet.. Hur fort det kan vända…

Trots att jag såklart är ledsen över att allt detta hänt mig så känner jag samtidigt att det har gett väldigt mycket positivt. Något jag har lärt mig är att vara lycklig för det lilla och att inte glömma att vara det när vardagen rullar igång igen. Det låter superklyschigt men det är verkligen skillnad. Som till exempel igår då jag och en go kompis var ute och festade. Hittade ett gäng som var så roliga att dansa med och jag kände mig bara så otroligt lycklig på dansgolvet! Lycklig över livet, att kroppen orkar dansa(!!!) och att jag mår bättre. När jag blir sådär lycklig blir jag samtidigt lite rädd, rädd för att det ska ta slut alldeles för fort. Ja, livet alltså.. Men puttar bort den rädslan och fyller på med lite mer lycka, ingen ide att oroa mig för något jag absolut inte kan påverka. Bara att leva och ha det så bra som möjligt antar jag…

Idag är jag tacksam för så mycket men främst tacksam över livet. Det är fint ska ni veta! <3 Kom ihåg att krama om alla de som du älskar lite extra idag! 

Lite yr nuförtiden…

image
Hang in there lille lövet...

Hejsan,
Detta inlägget tänkte jag skulle handla om att jag kommit igång med träningen igen.. Men så är det tyvärr inte..
Gjorde ett nytt maxtest på cykel i torsdags som gick över förväntan. Hade tänkt sätta igång med träningen med hjälp av sjukgymnasterna  på sahlgrenska. En mjukstart kan man säga, allt för att känna mig trygg.

Men sen i torsdags har jag känt mig yr och lite konstig. Svårt att fokusera med blicken. Sen har även min puls gått från 90 ner till 55 i vila i 3 gånger. Senaste gången var igår och då hade jag bara 44 som lägsta puls vilket känns lite väl lågt. Väldigt obehagligt…

Därför blev jag hänvisad till akuten igår för att kolla upp så det inte var något knas med kroppen. Gick dit efter jobbet och fick hjälp ganska fort ändå. :) De tog blodprover på mig och medans de analyserades så låg jag på en brits i korridoren och sov gott. Fick sedan prata med en läkare som tror att mitt mående beror på min medicinering. Att de blodtryck/ pulssänkande mediciner jag tar ligger på för hög dos. Så nu provar vi att sänka dosen och hoppas på att jag ska få må bättre. Den förklaringen var jag nöjd med och vid kl 7 på kvällen kunde jag ta mig hem igen. De ska även skicka remiss för ett 48- timmars ekg för att kunna läsa av hur mitt hjärta slår och om det är något mer man kan se.

Så det känns ändå bra. Idag har jag varit hemma för att försöka ta igen mig och samla lite ny energi. Imorgon är det nya tag igen, hoppas jag inte behöver känna av något mer konstigt med hjärtat…

Inga bra besked…

Hejsan,
Jag fick inga bra svar på 2:årskontrollen. Gjorde arbetsekgt och klarade endast 4,5 minuter. Helst vill de att man ska klara minst 6 minuter…
Det gick ju självklart inte bra och på ett sätt är det skönt. För då får jag bevis på att jag inte mår bra. Det är en sak att säga det till mina läkare men att det syns på testerna är ändå viktigt.
Så nu har de bestämt att vi ska göra en biopsi och en hjärtkaterisering imorgon. Av någon konstig anledning känner jag mig helt lugn.
Jag har blivit bättre på att bara följa med. Ta emot besked, även om de är jobbiga och inte försöka lägga för stor vikt vid dem. Bara försöka leva mitt i kaoset som jag kallar min kropp.

Testerna vi gör imorgon kan ge ett besked som skulle göra mig så otroligt ledsen. Men det får jag först veta på onsdag så jag försöker att inte tänka på det nu. Håll gärna tummarna för att det inte är så illa som de i nuläget tror…

En del ångest

image

Hejsan,
Just nu känner jag mig lite som nyckelpigan på bilden. Känner mig så liten ibland, ensam…Det är ju min kropp som inte riktigt mår bra och det är ju jag som måste stå ut med det…
Är så orolig och rädd för att det ska vara något mer problem med kroppen nu när det är någorlunda lungt… Vet att jag nämnt det innan men jag har så mycket tvivel i min kropp med tanke på vårdmissen innan hjärtstoppet. Är så osäker på vilka symptom som ska tas på allvar och vice versa..

Det känns som om jag hela tiden lyckas hålla mig precis flytande, precis ovanför vattenytan. Där mår jag ganska bra, lite ångest men lyckas oftast trycka undan den ganska snabbt. Men så fort jag får reda på något jobbigt så kan det dra ner mig så djupt. Massa sorg och ångest bubblar upp till ytan och det är så jävla jobbigt… Känner mig väldigt instabil just nu.
Kan ha och göra med att det nu är 2 årsedan hjärttransplantationen alla de 2:års kontroller nästa vecka som jag försöker kombinera med arbetet. Ska bli skönt när kontrollerna är klara så jag kan få veta om allt är bra i kroppen…

Det ska bli bra! Längtar tills dess…

Äntligen hemma igen!

image
Behandlingen mot avstötningen är nu klar, hoppas att den hjälper fort.

Äntligen hemma igen!
Nu har jag fått mina 3 kortison-doser som krävs för att dra ner immunförsvaret och förhindra att en avstötning sker. Detta gör att jag har väldigt lågt immunförsvar igen så nu får jag verkligen försöka komma ihåg att inte skaka hand och krama folk för mycket! Det gör jag annars av ren reflex när jag träffar nya människor men nu får jag faktiskt se till att tänka till! Personalen har verkligen varit jättego, utstrålat värme och jag har känt mig så trygg. Det är verkligen viktigt för att våga slappna av och vila så ofta det bara går. Sånt man måste göra när man ska bli stark igen. 😉
Har känt av en del biverkningar och märker hur fort jag glömt (läs lyckats förtränga) hur kasst jag har mått. Har inte duschat på sjukhuset då jag tyckt det känts krångligt med nålen i handen och EKG-plupparna på kroppen som går till den lilla EKG enheten. När jag stod och krånglade med den lilla EKG enheten och lyckades tappa den i handfatet som var fyllt med vatten (klant) så slog det mig hur lätt det är att handskas med den lilla makapären jämfört med den stora hjärtpumpen och alla nålar och droppslangar jag hade tidigare i kroppen. Har så svårt att fatta att det ens var möjligt att tvätta mig bland alla slangar.
Tänk gärna på det ibland, hur enkelt ni har det när ni bara kan kliva in i en dusch utan avancerat förarbete. Det är verkligen vardagslyx! 

De biverkningar som jag har känt av är: 

Yrsel och illamående.
Värmevallningar (inte så farligt just nu)
Svullnad främst i ben, fötter och händer (samlar på mig vätska i kroppen).
Metallsmak samt besksmak i munnen. Näst värsta biverkan enligt mig.
Värsta biverkan är dimsyn, blir extra yr och illamående. Så nu får jag snart lägga ner skrivandet och vila istället.
Får se när jag blir av med detta, förhoppningsvis imorgon!

Positivt:
Jag blir inte lika andfådd när jag går korta sträckor. Det är jag väldigt tacksam över! Det var det som gav mig mest oro, känslan av total utmattning. Är inte särskilt mycket piggare men det kan man nog inte räkna med direkt efter behandling. Hoppas verkligen att det är denna behandling som gör att jag får må bättre nu. Pulsen verkar ha lugnat ner sig och ligger lite under 100. Det är jag också väldigt tacksam för.
Framtidsplanen är: Besök på transplantationsmottagningen nästa onsdag för blodprov, EKG, blodtryck och puls.
Om 2 veckor blir det ännu en hjärtbiopsi och även ett ultraljud av hjärtat. Först då kan vi vara säkra på att behandlingen hjälpt. Men mår jag bättre snart så har vi nog märkt det innan vi får det svart på vitt. Hoppas, hoppas hoppaaaas!

Lyxigt att komma hem och ta en varm go dusch. Nu ska det slappas framför tvn.
Lyxigt att komma hem och ta en varm go dusch. Nu ska det slappas framför tvn.

 

Lite mer hoppfull!

tillhör poffen.se
J
a, hur är det med hälsan egentligen?

Mitt blodtryck har gått upp och ner, pulsen har legat runt 110 och uppåt tills igår då jag fick ännu en medicin. Den första medicinen jag fick tar endast ner pulsen, den funkade sådär (var uppe i 117 som mest). Den andra medicinen som jag fick igår är en betablockerare som tar ner både puls och blodtryck och kombinationen av de två medicinerna verkar fungera, men det har ju bara gått en dag med den nya medicinen.
Jag har arbetat hela veckan eftersom jag mår så himla bra av jobbet. Det är skönt att få in en rutin att gå upp på mornarna och sen känna att jag verkligen göra nytta under förmiddagarna. Dock har jag varit väldigt trött och fått sakta ner mitt tempo på jobbet. Går ofta fram och tillbaka i en korridor i ganska snabbt tempo men det kan jag inte göra nu, då blir jag för matt…
De gör täta kontroller på mig, minst en gång i veckan där blodtryck, puls och EKG tas för att kolla så att allt ser bra ut. Vi har tagit blodprover för att kolla av medicindoser och se att det är rätt koncentration i blodet. Den 7 april är det dags för ännu en hjärtbiopsi och även ultraljud, allt för att vara på den säkra sidan.

Idag blev jag väldigt matt precis efter lunch när jag skulle ställa mig upp. Blev riktigt orolig när jag kände att jag även blev yr och andfådd. Som tur var befann jag mig på Sahlgrenska så jag tog mig till transplantationsmottagningen för att ta blodtryck och puls. Blir lite extra orolig då jag häromdan hade 90/50 i blodtryck samtidigt som pulsen låg på 116. Dagens blodtryck var dock väldigt bra, 110/70! Min puls låg runt 100 och det kändes väldigt skönt att höra, blev lättad (min normalpuls är 90)! De tog även ekg på mig för säkerhets skull och det såg tydligen fint ut det med.
Så egentligen borde jag blivit glad… Men jag känner igen känslan av att bli andfådd, yr och trött från tiden innan jag fick hjärtstoppet.
Då visste jag inte att jag var så sjuk, hur ska jag kunna veta det nu? Det är så obehagligt att jag inte riktigt känner igen kroppen och det ger mig så himla mycket oro. Min största rädsla är att det ska hända igen… men att det denna gången inte kommer gå vägen för mig. Så idag har jag gråtit och berättat min oro för sköterskan på mottagningen och hon fick trösta mig. Om jag tänker logiskt så är det inte möjligt att det ska ske igen, absolut inte i nuläget men känslorna är starka och tar över.
Har vilat idag och mår lite bättre känslomässigt nu. Är alltid trygg med att jag får bästa vården men är inte trygg med min kropp just nu. Förhoppningsvis ska jag snart ska nog lära känna den igen! Ska idag gå in på FASS och kolla in biverkningarna på de 2 nya medicinerna jag fått och se vad jag kan förvänta mig om jag mår konstigt.

Positivt:
Imorgon är det min turdag, det är nämligen den 27/3 och 2 år sedan jag fick mitt hjärtstopp på Centralstationen i Göteborg och överlevde. Jag är så otroligt tacksam att så många människor har kämpat för att rädda mitt liv sen den 27/3- 2013. Idag lever jag och det är helt fantastiskt!
Min fredag börjar jag med att arbeta och sen är det lyx hela eftermiddagen. Mamma och jag har bokat in spabehandling på Gothia Towers Upperhouse spa! Ska bli så spännande att prova på deras spaavdelning. Sen stannar vi kvar där tills det är dags att kolla på musikalen Flashdance! Superlyxigt helt enkelt! Imorgon ska jag verkligen njuta för fullt, slappna av och tänka att de har 100%  koll på min kropp och att jag inte behöver oroa mig. Längtar verkligen!  

Många framsteg på kort tid

Våga komma tillbaka
Våga komma tillbaka

Idag har jag varit på arbetsförmedlingen och blivit inskriven. Som jag berättade i ett äldre inlägg så var jag tvungen att infinna mig på arbetsförmedlingen idag den 1 december för att inte ”trilla ur systemet”. Nu är jag inte sjukskriven längre utan jobbsökande på heltid.  Vad innebär detta? Det vet jag faktiskt inte, ett steg närmre helt frisk kanske?
Ska ha ytterligare ett möte med arbetsförmedlingen nästa måndag och då får vi se vad de säger. Just nu är jag inskriven med ”funktionshinder” pga jag inte kan göra för tunga lyft enligt läkarens rekommendation. Får se när jag kan ta bort den stämpeln, just nu är nog detta bäst för mig. Vi får se! Jag är nybörjare på allt sånt här… Ska läsa på lite mer inför nästa gång.

Dessutom har jag tagit 2 stora steg denna måndag, ni kommer nog verkligen förvånas över båda… 

  1. För första gången sen jag fick hjärtstoppet (27/3- 2013) så har jag åkt pendeltåget igen. Jag har faktiskt inte riktigt vågat innan. Mest pga rädsla inför vilka minnen som kanske kan komma tillbaka. Det var på tåget jag började må dåligt och när jag gick av tåget som hjärtstoppet skedde för 1 och ett halvt år sen.
    Bilden ovan är tagen precis innan jag gick på tåget idag. Det gick bra när jag kom fram till Centralen, jag fick inte tillbaka några minnen. Är tacksam för det och hoppas att jag slipper komma ihåg för alltid! :)
  2. Nu ska ni få se vad jag lyckades med på bilden nedan!!! :O Jag kan stå på tåskor. Nu kommer alla ni kanske tro att min fot är helt frisk men det är den faktiskt inte. Den är galet mycket bättre men fortfarande väldigt svag. Alltså har jag fortfarande inte styrkan att gå utan skena några timmar utomhus utan att få kramp i benet men det kommer!!!


Mitt mål är att bli av med skenan helt tills årsskiftet och vi får se om jag lyckas stärka foten tills dess. Kanske?

tillhör poffen.se

Poffen på tåskor, det trodde ni inte va? ^^

Vad innebär en 1års kontroll?

tillhör poffen.se
H
ejsan,
Igår var en kämpig dag och som jag skrev tidigare så är jag överlycklig över att 1:års kontrollerna är klara! 

Klockan 7 skulle jag vara på sjukhuset för att läggas in inför ingreppen som skulle göras. Jag var väldigt trött och hungrig då jag var tvungen att fasta sen kvällen innan. Men mitt humör var på topp och jag fick bra hjälp när jag kom dit, fick nya kläder i form av sjukhusnattlinnet. De skulle sätta en ganska grov nål i armen och jag var lite nervös då vi hade svårt att sticka mig med en liten nål i onsdags. Men sjuksköterskan lyckades första gången! Blev så glad! Tack kroppen och tack bästa sjuksköterskan. 😉
Sen var det dags, kl 8 fick jag åka till kardiologlabb för att göra en hjärtkateterisering, hjärtbiopsi och kranskärlsröntgen. (Extra förklaring av orden hittar ni om ni klickar på de orangefärgade orden och ni hittar även info längst ner på blogginlägget. )

Jag hade försökt att inte vara orolig, försökte tänka att det inte var så jobbigt att göra dessa undersökningar. Försökte peppa mig själv och tänka: jag är tuff och jag klarar detta! Jag har gjort många biopsier nu och detta ska nog inte vara så farligt. Men när jag väl lade mig på britsen så var jag inte lika tuff längre. Jag vet att det kommer sticka och svida till när de sprutar in lokalbedövningen och jag försökte förbereda mig på att det skulle komma.
När de skulle göra lokalbedövningen på halsen så brast det för mig. Fortsätt läsa Vad innebär en 1års kontroll?

Söndag

Hej,
När man e sjuk har man tid att måla naglarna… ^^ Helt sjukt faboulus.. 😉
Det händer mycket just nu men det känns lite komplicerat att förklara här. Får försöka någon dag.. Det handlar om när jag blev sjuk, vi har gjort en lex maria anmälan till vårdcentralen jag gick till för att få hjälp. Sen har jag massor av annat pappersarbete som jag måste göra. Sen ska man veta vad nästa steg är hela tiden. Tur att jag har föräldrar som har lite koll på den biten. Känns som det blev så himla mycket på samma gång helt plötsligt. Fick hem en del av journalen nu och det blev väldigt tungt att läsa, har fortfarande inte läst hela…
Fortsätt läsa Söndag