De maskiner jag haft under vårdtiden!


Häromdan så räknade jag hur många ärr jag nu har på kroppen, fick ihop det till 22 st tillslut… Vet inte om jag kanske råkat missa något. Men det är en del ärr och jag tänkte att de flesta av er har nog ingen aning om varför jag har så många ärr. Det är också svårt att förstå sig på maskinerna jag haft under vårdtiden när man inte har några bilder att gå efter.
Så därför försöker jag nu ge en kort förklaring till mina ärr och alla maskiner som varit inopererade i min kropp.
Bilderna har jag lånat från olika hemsidor och det var väldigt svårt att hitta bilder på det jag sökte. Det är inte de bästa bilderna men men… De bilder som finns på mig under vårdtiden har jag inte fått än. Men de tog bilder när jag låg på intensiven med diverse olika maskiner och de kommer jag få när jag har mitt återbesök på THIVA.

image

Denna maskin heter Lucas. Den utför bröstkompressioner så att ambulans och sjukhuspersonalen slipper göra kompressionerna och lättare kan transportera patienten utan att de upphör med kompressionerna. Det var en sådan jag fick när jag fick mitt hjärtstopp. Det var också den som bröt mitt bröstben. Har inte vågat kolla upp hur den ser ut men nu har jag tagit mod till mig. Otroligt brutal maskin, förvånad över att den inte orsakade mer skada. Men den är effektiv! Fantastisk uppfinning och faktisk snygg design. På länken nedan kan man se hur brutal den är.

Länk: https://www.youtube.com/watch?v=znIidvdmqso&feature=youtube_gdata_player
Info:   http://www.lucas-cpr.com/

image

Nästa maskin som hjälpte min kropp att pumpa runt och syresätta mitt blod är ECMO:n. Detta var maskinen de satte in på akuten. De brukar inte utföra sådana operationer där utan i en steril miljö på operation. Men med mig var det så akut att de valde att utföra det på akuten. Fantastisk maskin! Själva maskinen var mycket större, hittar ingen bra bild. De kopplade in maskinen på samma sätt som på bilden, i ljumskarna. Så från ljumskarna går slangarna ut till maskinen som syresätter blodet och hjälper till med cirkulationen.
Inga snygga ärr men vem bryr sig? Jag lever ju!! 🙂

trachsofiatalventilsofia
Hade även en respirator som hjälpte mig med andningen. Hittar ingen bra bild. Hade en trach i halsen som ni ser på 1:a bilden. Bild nr 2 är en bild på en talventil. Respiratorn skötte min andning och jag minns att de sa att jag skulle träna varje dag på att lära mig andas igen. Deet var en extremt konstig situation. Att vara så svag… Att inte kunna andas själv…
Minns också att man väldigt ofta var tvungen att suga rent och få bort slem. Väldigt jobbigt… Minns att jag försökte undvika att suga rent för jag tyckte att det var så jobbigt. Men det var tvunget att göras. Annars blev det slem ivägen när jag skulle andas och det går ju inte ihop!
Efter ett tag när jag blev starkare och hade tränat på att kunna andas igen så kunde man sätta på talventilen. Då fick man äntligen en chans att få prata igen. Men när detta görs måste man också suga rent en del slem och hosta och harkla sig. Väldigt svårt när man inte är stark alls. Knepigt att det kan vara så jobbigt att hosta. Men när man använder talventilen så är rösten sig inte lik, man får en väldigt knepig ton i rösten. Minns att jag var så otroligt rädd att jag i framtiden skulle prata så som jag gjorde med talventilen. Att min vanliga röst inte skulle finnas kvar…. Man kan inte prata då man har tracken i halsen förutom med talventilen. Men det var en väldigt jobbig process att få det att fungera. Otroligt ångestladdat.
När jag väl hade lärt mig att andas så fick jag sedan syrgas en längre tid och en pepp som man skulle andas i där det är ett litet motstånd så att man bygger upp muskulaturen och styrkan igen.

image
image

Nästa maskin var en BiVAD.
(1:a bilden)Denna maskin består av fyra slangar som går in i hjärtat och hjälper blodet att cirkulera. (2:a bilden)Blodslangarna går sen ut till maskinen. Väldigt konstig syn, lite science fiction över det. Långa slangar fyllda med blod… Inte konstigt att jag fick panik när jag inte visste vad som hade hänt når jag vaknade upp.

Jag minns den dan de berättade att de skulle byta från BiVAD till maskinen som är på bilderna nedan. Minns att jag hade totalpanik när de förklarade det. Minns också att jag vaknade efter operationen och trodde att de hade gjort fel och ställt in den nya maskinen efter (panik) pulsen jag hade innan ingreppet. Eftersom att jag inte kunde prata kunde jag inte förklara varför jag hade panik efter operationen. Skrev på ett papper att: Jag kommer att dö, älskar er. Var helt övertygad om att de gjort fel för klockorna klickar till flera gånger än hur man tänker sig att hjärtat slår, trodde att de ställt in maskinen för snabbt. Men efter ganska lång tid förstod de äntligen varför jag hade panik. De kunde då förklara hur det var, alltså att de inte hade gjort fel. Att maskinen låter fler gånger än hur man tänker sig att ett hjärtslag ”låter”, inte samma takt helt enkelt.
Nu när jag tänker tillbaka och fått lite distans till det så är det ganska komiskt att jag tror att de skulle göra ett sådant fel, att jag trots alla mediciner tänkte så långt.

excorsofiawpid-2013-11-09-01-23-52-1722692512.jpeg
IMG-20130803-WA0000
På bilderna ovan är den sista maskinen som jag hade innan transplantationen, Berlin Heart Excor. På bilderna ser man hur slangarna går inuti kroppen. På bild nr 1 är det maskinen man har först. Den väger ca 90 kilo och är väldigt otymplig. Den har man i början och jag har för mig att man har den större maskinen först för att kunna ställa in maskinen efter mig och min kropp.
Bild nr 2 och 3 visar den ”bärbara enheten” som man drar med sig och som gör att man kan bli mer mobil trots hjärtpump. Den är tänkt som en maskin man har medans man väntar på ett nytt organ. För att patienten ska kunna överleva och bli starkare tills man har hittat en lämplig donator. Både maskinerna väsnas otroligt mycket och de små ”klockorna” som man ser på bilden nedan låter också en del. Klockorna kallar man de runda ”sakerna” som hänger ut från min mage. Så det är ett väldigt jobbigt ljud att vänja sig vid. Sen när man byter från den större till den mindre pump-maskinen så får man vänja sig vid ett nytt ljud. 
Väldigt jobbigt att ha den maskinen eftersom att man aldrig kommer bort från ljudet. ”Klockorna” rör sig väldigt mycket och kroppen rycks med varje gång. Allt blir svårt att utföra med maskinen. Den larmar lätt om det är dåligt blodflöde eller om man sitter på något konstigt sätt då man råkar klämma till slangarna lite. Det larmet är stressande.

image

Bilden ovan är en bild på min mage. Där ser ni hur den sista hjärtmaskinen jag hade sitter i magen. Så tjocka är slangarna och de går in i magen och upp till hjärtat. Bilden är tagen från ovan. Gjorde väldigt ont att ha de tjocka slangarna inuti kroppen. Det känns inte som att det finns plats för dem.
Var otroligt äcklad av denna synen ett tag så jag var glad att det var övertäckt med plåster hela tiden förutom vid dusch och omläggnings-tillfällena. Efter ett tag vande jag mig vid synen. Så nu får ni se en bild på min mage med slangarna i.

Här hittade jag ett klipp på hur de klockorna jag hade till hjärtpumpen, (Berlin Heart Excor) är konstruerade och hur systemet fungerar.
Länk: https://www.youtube.com/watch?v=SMp_q3ya33M&feature=youtube_gdata_player

Här får man ett hum om hur maskinen låter.
Länk: https://www.youtube.com/watch?v=l4aZNFZviPM&feature=youtube_gdata_player

Bilderna nedan är bilder på mig med pumpen dagen då jag skulle transplanteras!

Efter transplantationen hade jag en pacemaker inopererad som säkerhet. Ifall hjärtat slog lite fel eller om jag hade extra slag så skulle den hjälpa till. Hittade inga bra bilder men de flesta vet vad det är!

Många av ärren jag har kommer ifrån olika drän som behövt sättas. Har haft väldigt många drän detta halvår… Så sjukt!

Har försökt förklara lite i alla fall, så nu kan ni kanske få ett hum om hur det fungerar. Detta är säkert inte alla maskiner jag haft hjälp utav under vårdtiden tex eftersom jag antar att de kanske använder fler maskiner vid operationerna. Men jag har ingen koll på det faktiskt.
Blir lättare när jag haft mitt återbesök på THIVA och då jag har fått bilderna från den tiden… Fantastiskt att alla dessa maskiner finns och fungerar. Är så glad att det har utvecklats så mycket på så kort tid! Ju mer jag skriver om det desto mer imponerad blir jag av vården. Glad över att jag bor i Sverige för denna vården är inte billig. Helt sinnes stora summor pengar.. Är lyckligt lottad!!

Hoppas ni förstod något av allt jag skrivit!! Ha de gött sålänge!


12 svar till “De maskiner jag haft under vårdtiden!”

  1. Åh.herre.gud. Så mycket maskiner och apparater ! jisses… ja sjukvården i Sverige är ju faktiskt rätt bra nu när du säger det.. Att du gått igenom allt det här. Helt otroligt. Jag vet att jag sagt det många många gånger förut men jag säger det igen; du är en sån fantasisk människa. så stark. Jag beundrar dig.. När du förklarar så ingående vad du varit med om blir det lite lättare (fast samtidigt svårare) att greppa. Du har gått igenom så mycket man inte ska behöva. Men nu har du fått ett nytt hjärta..så blicka framåt ! <3
    Kommer komma hem till gbg i december. Hade varit så himla kul om vi hade kunnat träffats nån gång då. Ta hand om dig ! Kram S

    • Hejsan Stella! Visst är det mycket maskiner… och då är det ”bara” de större maskinerna jag tagit med… Lägg på hur många slangar som helst.. Knepigt!! Tror aldrig man förstår om man inte sett det med egna ögon… Kan bara försöka få folk att förstå en liten del av det jag vart med om. Men jag tror att detta hjälper lite 🙂 Vill visa att vården är fantastisk när man väl kommer in i den! Sjukt jobbigt att titta tillbaka men de måste väl göras de med… Tack! Försöker blicka framåt men det är inte det lättaste.. Men jag försöker!
      Hör av dig så får vi se om vi hinner ses! Kraaam

  2. Lilla Sofia!
    Du har ju varit en halvt robot, halvt människa. Skönt att det är över och som du säjer, vad gör det att du har ärr du lever ju… Jag brukar se på Projekt Runway, det är en tävling att vinna 1:a plats i en designtävling i Amerika. Deltagarena får i uppgift att rita och sy olika plagg. En av gångerna så handlade det om kvinnohjärtan, Cambell`s soppor hade designat ett Vitt och rött tyg med deras logga. Det var en 8-10 designers som skulle leverera och deras modeller var kvinnor som var hjärtopererade. När dom visade upp dej på catwalken så hade en av modellerna en långklänning med utringning som var mycket djup…så man såg hela hennes ärr. Då sa hon att hon var så stolt över sitt ärret att hon visade upp det…Idag känner jag nog också samma. I alla fall tacksamhet. Och det var lite det du också var inne på…..
    Kram Lisa

    • Hej Lisa, ja de kanske jag har. Men tycker inte om att uttrycka det så… Försöker se det som att de inte har varit en del utav mig utan de har hjälpt mig längs vägen tills jag kunde klara mig helt utan någon hjälp från maskiner. Jag är otroligt stolt över mina ärr, det är de enda man kan se på ytan som visar såå lite av allt jag har varit med om. Så mina ärr tänker jag visa upp med stolthet! Kram

  3. Det är ju helt otroligt, jag blir förstummad. Att det är möjligt att göra så mycket med en kropp, och med ett så känsligt och vitalt organ som hjärtat. Är det konstigt att du har mycket att bearbeta? Sköt om dig du modiga, underbara lilla tjej. Största kramen.

Lämna ett svar till latisse for sale Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *