Kategoriarkiv: Udda händelser

Jag var ju med i Nyhetsmorgon förra lördagen

tillhör poffen.se
Spännande att vara med i Nyhetsmorgon på tv4

Den 22/11 (2014) var vi med i nyhetsmorgon på tv4 för att berätta om våra historier och visa på hur viktigt det är att ta ställning till organdonation. Det känns så viktigt att få ut budskapet så att folk vågar ta ställning och berätta vad de bestämt sig för, för nära och kära. Ni hittar inslaget här: Sofia, Tove och Marie i Nyhetsmorgon. Under hela förra veckan var det fokus på organdonation i Nyhetsmorgon på Tv4 och ni kan gärna kika vidare på alla fina inslag med många berättelser.

Jag var väldigt nervös, det ska jag erkänna. Kände mig så instabil eftersom jag var så ledsen dagen innan då jag var tvungen att avliva min kanin. Vanligtvis när jag berättar min historia så vet jag aldrig när tårarna faller och i direktsändning hade jag verkligen ingen aning om hur det skulle gå. Men det gick ju faktiskt bra! :) Är väldigt glad att vi på den korta tiden fick sagt så mycket bra.
Spännande att vara med när det är direktsändning, man vet verkligen inte vilka frågor som kommer och det är svårt att veta hur lång tid man har på sig. Tur för min del att det inte var tidigare på morgonen eftersom jag verkligen inte är morgonpigg. Jag är så tacksam att jag fick chansen att vara med och är glad att det var med mina två hjärtebrudar Tove och Marie. Är så skönt att ha dem och kunna ventilera om allt som hänt och händer. Förändringen att gå från dödssjuk till (i princip) frisk är väldigt skönt att kunna prata om! De förstår på en helt annan nivå. Varje gång man ska säga något om det som varit så behöver man inte lägga upp en förklaring utan det är bara att tjöta på. 😉 Det är väldigt skönt.

Riktigt fina tjejer som jag är väldigt glad att ha fått lära känna! Har fått vänner för livet <3

Tänk om…

tillhör poffen.se
Tänk om jag hade haft ett friskt hjärta då…


I
dag var jag på Lorenbergsteatern och såg Mareld där elever från bland annat Svenska Balettskolan i Göteborg och även Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm medverkar.  De var otroligt duktiga och det var väldigt roligt att se!
När jag satt där i publiken så kom många gamla minnen tillbaka från när jag gick på skolan. Många goa minnen och även väldigt kämpiga. Jag minns många gånger som jag blev svimfärdig ganska fort på balettlektionerna och tänkte då att det var ett positivt tecken på att jag kämpade riktigt hårt. Tyckte samtidigt det var konstigt att de andra tjejerna i klassen inte alls verkade lika medtagna som jag blev efter vissa övningar.
Bilden ovan är från när jag hade rollen som Lila feen i Törnrosa som var min sista föreställning jag gjorde på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Det var i slutet på 3:an i juni 2011 som jag gjorde ett solo på ca 1 minut och 30 sekunder. Jag minns hur otroligt kämpigt det var att klara av att utföra hela solot. Efter 1 minut så kändes det inte som om mina ben bar mig längre, orken var slut. Minns att mina lärare var riktigt tuffa mot mig och de ställde tillslut ett ultimatum. Om jag inte klarade av att utföra hela solot utan pauser inom en vecka så skulle jag inte få göra det på scenen.
Jag minns hur ledsen och uppgiven jag blev när de berättade det för mig. Samtidigt var jag frustrerad att min kropp inte orkade. Chansen att jag skulle klara av det kändes minimal… Det jag visste var att jag inte tänkte ge mig envis som jag är.

På något sätt så fick jag kraft och klarade av att utföra solot i ett svep. De berättade att jag hade klarat det. Jag skulle få framföra solot på Kungliga Operans scen och jag kunde inte varit lyckligare!
Jag minns hur nervös jag var när jag tog mina första steg ut på scenen på premiärkvällen. Men när musiken började så njöt jag av att få vara i blickfånget. Det var äntligen min tur att få synas och jag var riktigt stolt över mig själv efteråt. Det var extremt jobbigt att utföra solot men det glömdes bort just då, det jag kände var ett underbart lyckorus som spred sig i hela kroppen.

Än idag så förstår jag inte hur jag orkade utföra hela solot på scen men jag är så lycklig att jag gjorde det. Den stunden är ett väldigt fint minne som jag bär med mig och tänker på då och då…

Tänk om jag hade haft ett friskt hjärta då. Jag undrar vad jag hade kunnat åstadkomma… Jag undrar hur det känns att dansa balett med ett friskt hjärta… 

Här nedan är ett klipp som visar hur solot som jag utförde såg ut.
OBS det är inte jag som dansar i klippet.

Frågor på stranden

image

Hejsan,

idag tänkte jag dela med mig av en händelse som inträffade för några veckor sen då jag och mina föräldrar var vid havet. Jag satt och smorde in mig med solkräm. Jag hade bikini vid tillfället då jag inte hittat en baddräkt som jag trivs i. Eftersom att jag har väldigt många ärr på kroppen så känns det självklart att få massa blickar både från vuxna och barn när jag går i bikini. Men jag vet nog varför folk tittar, de är ju nyfikna såklart! :)

Jag satt alltså själv på klipporna vid havet och smorde in mig med solkräm då två små tjejer som var runt 8 år gick förbi mig men stannade ganska tvärt och såg fundersamma ut.
En av tjejerna tog modet till sig och frågade blygt – Vad e deeedär? och pekade på mig. Jag blev förvånad då jag inte sett att de var på väg mot mig och helt plötsligt stod de bredvid mig.
Jag svarade att – Jag antar att det inte är solkrämen ni frågar om? Då svarade tjejen -Nääe, dedääär och fortsatte peka.
Jag svarade då att -Det är ärr jag fått från en hjärtoperation. Jag var väldigt sjuk, sen gjorde de operationer på mig och nu mår jag bra igen. De såg lite förvirrade ut men gav ett Jaha som svar och fortsatte sedan att gå ner mot havet för att ta sig ett dopp.

Tycker barn är så himla självklara. De frågar och får ett svar, sen är de oftast nöjda. Var väldigt glad att det inte blev följdfrågor då jag inte riktigt vet vad jag skulle ha svarat… ^^ Men det hade nog löst sig det med… :)

Lurig läkare

wpid-cartoon-girl-lifting-weights.jpeg

Det här med träning, hur är det som hjärttransplanterad?
Den här förklaringen är inte helt korrekt men detta är vad jag har förstått…
Vid en hjärttransplantation så skär man av alla nerver när man byter hjärta. Detta gör att när man efter transplantationen tränar så reagerar inte hjärtat direkt utan det tar lite tid tills hjärtat sätter igång. Så det betyder att det är viktigt att värma upp innan träning. Ett exempel jag fått är då man springer till bussen och hjärtat inte reagerar förrns man står på bussen och först då höjs pulsen.
Fortsätt läsa Lurig läkare

En titanplatta fastskruvad i bröstbenet, hur går det ens ihop?

image

Hejsan, idag tänkte jag berätta om en lite udda upplevelse jag hade på sjukhuset. När jag var nytransplanterad så hade jag såklart svinont i bröstkorgen. (Åh vad hemskt det var… )Fick veta att jag hade extra ont på grund av att min bröstkorg är/var öppnad flera gånger och även bruten på tvären. Så efter att ha gjort en röntgen på min bröstkorg så började de fundera på om de skulle operera mig igen och sätta fast en titanplatta på bröstbenet som håller det stabilt. Nu hittade jag en bild på den, jag antar att det var den som läkaren menade… ?
Fortsätt läsa En titanplatta fastskruvad i bröstbenet, hur går det ens ihop?

Kan du vara lite mer finkänslig?

wpid-20131227_135432-1.jpg

Idag tänkte jag berätta om ett väldigt udda samtal jag fick innan jag transplanterades. Jag hade stått på väntelistan för att få ett hjärta i ca 35 dygn. Min telefon ringer och det står att det är dolt nummer. Det första jag tänker på när jag ser texten dolt nummer på min mobilskärm är att de ringer om mitt hjärta. Idag kanske det är min tur att få tillbaka livet?!
Fortsätt läsa Kan du vara lite mer finkänslig?

Finbesök!

image

image

Efter en vecka med ganska dåliga dagar så har det här varit en bra dag! Jätteskönt! Kollade på de lilla som e kvar av de kläder jag hade när jag fick mitt hjärtstopp… Ganska jobbigt att se hur panikartat det måste varit så som de har klippt upp mina byxor… Kommer lägga upp bilder så småningom. Det är väldigt blandade känslor, känns mest jobbigt.. E samtidigt tacksam för att de har gått som de har.. Knepigt… Men orkade inte riktigt gräva mig ner i det idag, så försökte koppla bort det.. Tänka på lite mer positiva saker, som att jag skulle få lite kompisar hit idag!

Här ovanför e en go bild på dem och en med mig, så härligt att de vill komma hit och underhålla mig lite! De va så mysigt att få träffa dom igen! Så goa e dom! Vi hade riktigt trevligt och de berättade om lite allt möjligt.. De har börjat chalmers igen (som jag skulle ha gjort om ja inte hade gått igenom detta) så de va kul att få höra hur det går för dom. Jätteskönt att koppla bort lite.
Får verkligen ny energi av att ha dem här. Först skulle vi bara fika ihop men tillslut blev de fika, pizza till middag och sen lite te. Så en riktig heldag, men de va bara gött! Så ja, en gla tjej e jag ida!
Råkade dock skrämma slag på allihopa… Hade glömt koppla in hjärtmaskinen på ström så den tog bara av batterierna.. Vilket resulterar i att det bara är 30 min kvar på batteritiden. Maskinen piper som om de vore ett brandlarm, vi drar fram lappen med felkoder hittar felet och byter ut batterierna så fort som möjligt. Då slutar den äntligen… Så det är ett sätt att skrämma sina kompisar… Det som var skönt var att i situationen så var jag ganska lugn, så det känns bra att man vet att jag kan lösa sådana situationer istället för att få totalpanik.

Nu e de nog dags för sängen! Godnatt!

Kan du inte bara ta en snabb titt?

Jag har tröttnat på att folk glor. Vart jag än tar mig i offentlig miljö så glor folk. Jag har inte valt detta, jag har inte själv valt att hamna i denna situation, jag har inte valt att bli uttittad. Jag förstår att folk tittar, det kan man inte komma undan… Det är i princip omöjligt när man går runt med en maskin som sitter fast med slangar i kroppen.. Det är inte normalt jag vet det…
Det är inget fel i att titta efter men jag tycker det är ohyfsat att glo! Jag har själv lärt mig att inte göra det och skulle gärna önska att andra också lärt sig detta. Något jag verkligen uppskattar är när folk som har tittat till kommer fram till mig nyfikna och frågar vad jag drar runt på. Det tycker jag är väldigt fint gjort! Då får man en chans att förklara och prata.

Men eftersom det är så att folk glor så har jag börjat med att möta deras blickar och vinka tillbaka! De brukar bli positivt av det hela.. Så ja, det är hur jag hanterar den nya uppmärksamheten helt enkelt!

image

Arg tant

I måndags blev jag prejjad av en tant me rullator på stan… Jag hade ställt maskinen intill mig och hejjat på lite kompisar. Medans jag gör detta så kommer en tant fram och kör på min hjärtmaskin med rullatorn och fortsätter att stöta in i den.. Som om den kommer att flytta på sig av att hon gör så?!? Jag blir smått chockad och reagerar i nåt i stil me Hallå, vafan håller du på med? och flyttar så fort jag kan på maskinen.. Hon grymtar till och fortsätter iväg dit hon nu skulle…
Va inte detta en otroligt udda situation? Blev så chockad haha! Usch.. Jag tror att hon kan ha lite problem.. I huvudet, för jag anser att så gör nog inte en normalt funtad dam..
Men de kanske bara e jag?

Pumpbytes dag

collage_0

Idag är de 3 månader sen jag fick denna pumpenheten som hjälper mitt hjärta att slå. Idag är det 38 dagar sen jag kom upp på listan för att få ett nytt hjärta. Idag är det också 38 dagar sen jag skrev på ett papper där jag valt att donera mina hjärtklaffar… Det känns väldigt knepigt.. Jag trodde att mitt hjärta var värdelöst eftersom att det bara är 10% av mitt hjärtas ursprungliga kapacitet som fungerar, så jag trodde verkligen inte att man kunde använda nånting från det… Men jag känner att de får gärna ta allt som går att använda om de kan hjälpa andra.
Att detta hänt mig är något som jag aldrig inte ens i min vildaste fantasi kunde tro skulle hända mig. Men nu e jag här och jag längtar efter den dag då telefonen ringer då det står hemligt nummer på skärmen och det är dags…
Fortsätt läsa Pumpbytes dag