Tjo,
Igår lyckades jag cykla 1,5 mil på 30 minuter! Nu är det bara att träna benen så jag orkar cykla med mer motstånd. Jag ska erkänna att jag tyckte det var ganska tråkigt att använda motionscykeln till konditionsträning till en början. Men ju mer jag började kolla på sträcka, tiden och motstånd på cykeln så blev jag triggad att bli bättre. Jag sätter upp ett mål precis innan jag börjar cykla, sen fokuserar jag på siffrorna så går det fortare. Sen varierar jag även mellan intervall och distans beroende på dagsform. ^^

Men igår var absolut sista gången på sjukgymnastiken på Sahlgrenska. Jag är lite förvånad över hur jag känner mig nu när jag har slutat. Det känns så konstigt för det har varit min trygga plats att träna på, jag kände alla och det har varit en del av mitt liv ganska länge nu. Det har känts skönt att veta att om något händer med hjärtat så finns det personal som kan hjälpa mig. Jag är helt klart yngst och de flesta är många år äldre än mig men det har inte gjort mig något, har haft kul ändå.  Jag tycker alltid att det känns så himla konstigt när man helt plötsligt vet att:  -Jag kommer nog inte träffa dessa människor igen. Tycker inte ni att det är en väldigt märklig känsla?

Men samtidigt som det känns konstigt så måste jag leva i nuet och gå vidare i livet. Jag kan ju inte stanna där för alltid och det vill jag inte heller.. Nu är det dags att stå på egna ben!
Idag ska jag tex prova på ett Zumba pass på Nordic Wellness. Hoppas på att det är en rolig instruktör så jag får shakea loss lite. ^^